Till den som stal min cykel
Carolina Häggkvist
Foto:
Våren 1990 stod hon plötsligt bara där på garageuppfarten. Jag fyllde tolv och i födelsedagspresent fick jag det som kom att bli gatans häftigaste cykel. Jag nådde inte riktigt ner till pedalerna trots att sadeln var i botten. Det hindrade mig inte.
Jag ville prova min mountainbike där den hörde hemma, det vill säga i kuperad terräng. Men när jag försökte cykla uppför ett nästan lodrätt stup sa hon ifrån. Gärna utmaningar, men inte idioti, förmanade hon mig medan blodet droppade från min haka. Respekterar du mig, ska jag föra dig långt, lovade hon. Jag hade fått en cykel med integritet.
Tre år senare var jag otrogen. Jag ställde min röda pärla långt inne i garaget och kastade mig upp på en handväxlad monarped. Inte en enda gång klagade hon. Och när jag väl hade tröttnat på att stinka bensin och krypande bad om hennes förlåtelse tog hon emot mig med öppna pedaler. Vi blev ett igen.
Jag höjde sadeln och vi flyttade till Gävle. Där tog hon mig till och från högskolan under tre års tid. En gång när vi hade varit på kåren och salongsberusat oss, räddade hon troligtvis livet på mig. Jag nickade till lite grand där på sadeln och genast styrde hon ut mig på en mjuk gräsmatta. När jag vaknade i gräset nästa morgon var det enda som värkte huvudet och jag tackade min skyddsängel genom att pumpa hennes däck.
Vintern 2002 var jag återigen ett svin. Jag glömde bort henne. Hon blev inplogad bakom ett plank och täckt med flera meter av snö. Varje dag under hela vintern gick jag förbi henne utan att ägna henne en tanke, men hon klagade inte då heller, stark som hon är. Hon tinade fram i samma takt som hundbajskorvarna på trottoaren och det krävdes åtskilliga liter olja för att få henne på humör igen. Helt återställd blev hon aldrig. Nu vet du var rosten kommer ifrån.
Några tips på vägen.
Du fick aldrig med dig lysena, men om du kontaktar tidningen kan jag skicka dem till dig.
Samtliga växlar rasslar, men just 16 är extra trög att få i. Därför brukar jag, för hennes skull, välja 15 eller 17.
Stödet sparkade jag av 1999. Ställ henne därför alltid i cykelställ, det gillar hon bäst. Lägg henne aldrig ner, kom ihåg att du har att göra med en renlig dam.
Hennes svaga punkt är vänster broms. Börja bromsa i tid och kompensera med högern.
Kom ihåg att hon faktiskt är över 14 år gammal, vilket i cykelår är ganska mycket.
Ta väl hand om henne, det förtjänar hon.
Så jobbar vi med nyheter