Ibland strävar livet mot ett håll som vi inte tänkt oss. Dagens agenda skrevs igår eller redan i förrgår. Allt ligger packat och klart för inrutade, planerade eskapader eller åtaganden.
Så plötsligt, så dyker det där lilla oförmodade, oväntade upp som en liten jävul med ett snett leende och fickorna fulla av hinder. Alla våra tänkta steg belamras med än det ena än det andra. Dom små stegen blir plötsligt till kliv av oöverstigliga mått.
Men ändå, på något märkligt sätt, så mäktar vi med. En halvtimmes lunch blir till en banan på stående fot. I några språng avhandlas 4 möten genom en hörsnäcka kopplad till en mobiltelefon. 2 hummanden godtas som ett ja vid ett möte i en gatukorsning.
Magen knorrar och tystas med en kopp kaffe och några torra kex. Sötsuget väller upp och dämpas med 3 chokladbitar för 15:-.
Å mitt i allt detta så ringer en enträgen försäljare från något av dessa, av Gud utsända, telefonoperatörsföretag och erbjuder den mest genomtänkta, billigaste, smartaste lösningen för just mig! En käft häller sirap i mitt öra och vips så är det dags att spela in ett jakande svar från mig, som nu är halvvägs in i ännu ett möte för att försöka få ihop till saltet på gröten. Bondfångaren, som ännu håller låda i mitt öra, börjar nu bli lite otålig och har hakat upp sig på ett ord utanför den givna försäljningsmallen med ...nå?nå?nå?!!?
Nej tack!, vrålar jag och lägger på. Tro nu inte att ynglingen ger sig? Nää då! Strax ringer han upp igen och meddelar att vårt samtal bröts? Just då är det många idéer om att bryta saker som snurrar i min skalle?
Många är vi som jagar tiden. Eller rättare sagt; försöker jaga ifatt den. Som små hamstrar springer vi runt runt runt och tror oss vara effektiva med dubbla hjärtslag, sömnproblem, dimmig blick och med en glömska som gör att vi får göra om saker dagen därpå. Vilket gör nästa dag ännu mer tajt inför nästa dag som får ännu mer att ta tag i?
Ledigheter blir mer och mer som kortare sanatorievistelser. Där allt som försummats i hem och familj utförs med darriga händer och färdiglagad mat.
Fiaspel, puzzel och ?finns-i-sjön? känns mer som uppstressande sysselsättningar enär tempot nära nog står still.
Det lugn som helgen ska ge oss blir till en nagelbitande tillvaro då grannar redan börjat tända adventsljusstakar i fönstren och månglarna i templen börjat nalla på både julefriden och dom sista rävörena i plånbokens botten.
Årets julklapp blir en matkasse levererad till dörren. Praktist? Ja, kanske. Idédödande? Ja, kanske. Smart? ?kanske?
Framtiden har redan passerat innan nutiden har börjat.
Å där, mitt i karusellens mitt, står vi och ser omgivningen flimra förbi i ett töcken av ?var-det-så-här-det-skulle-bli? och tjogvis med mobiltelefoner i byrålådorna och med den senaste iPhonen i handen försökandes fånga nuet med ett MMS?
Må gott, människor!
