Tidig morgon med ljug, skratt och kaffe
Café 12: an vaknar tidigt.Stammisarna likaså. De hänger på låset.Vi träffar dem en tidig vardagsmorgon.
Bengt Borg har fått sin specialare med leverpastej och gurka.
Foto:
Favoriten: "plankstek"
Ingmar berättar att han hittade till 12: an när han jobbade på Skeppsfoureningen, redan innan den legendariske ägaren Lasse Andersson tog över kaféet - för att driva det i 22 år.
- Nu går jag hit mycket gammal vana. Det finns fler fik som öppnar tidigt. Men det är bra mackor här, säger Ingmar.
Han brukar beställa en varm macka och Bengt ett par frallor. Men när Helga Krifter, som jobbade under Lasses tid, kommer tillbaka och gästspelar på 12:an, för att gör sina berömda mackor med pannbiff, bacon, ägg och lök, ja, då är det de som gäller. "Plankstek" kallar stamgästerna supermackan.
- Det är en klassiker, säger Ingmar.
Alltid vid samma bord
Varken Bengt eller Ingmar äter frukost hemma på vardagarna, utom möjligen en kopp kaffe. De sitter alltid vid samma bord, vid fönstret mot Generalsgatan längst in till höger i lokalen.
- Den som kommer först sätter sig alltid med ryggen mot väggen. Man vill ha ryggen fri, skrattar Bengt.
När nya ägaren Jinette Bedros tog över kaféet gjorde hon om en del i inredningen. Gardinerna är röda och tunga och den gamla markisen över disken som var gammal och nött, är bytt mot en inramning i furu. Stamgästerna påpekar ivrigt att borden och stolarna är original, och kan inte helt dölja att de ser med viss tveksamhet på förändringar. Allt måste ske långsamt på Café 12:an förstår man. Det är som om vanans makt är extra stark i morgontimman, då kroppen inte är riktigt vaken.
När Jinette möblerade om "honnörsbordet" precis framme vid disken mötte hon högljudda protester från kafégästerna. Det berättar Per-Uno Wadström, Göran Fridh, Torbjörn Forsén och Bengt Borg för oss och skrattar gott åt sin egen envishet.
- Det ska inte vara för fint, säger Per-Uno Wadström.
"Här kan man skrika"
Per-Uno Wadström började besöka Café tolvan under Lasses tid. Han träffade en vän på stan och följde med honom till 12:an, sedan var han fast. Det har blivit oräkneliga ägg och sill-mackor på kaféet för honom, men de är långt ifrån det enda skälet till att han går dit.
- Här kan man sitta och skrika över borden. Det kan man ju inte göra på andra ställen, som Lindahls till exempel. Då vrider sig tanterna ett halvt varv och tittar ilsket på en. Här är det så lättsamt. Ett arbetarkafé där vi ljuger litet och håller på. Man kan prata om världsläget och fotboll, stort och smått. Jag pratar mest om smått, ha ha.
Så jobbar vi med nyheter