Thrillerfynd i högt tempo

Harlan Cobens roman Misstänkt visar sig vara bra filmmaterial och regissören Guillaume Canet får ut mycket av manusets upplägg med intressanta människor som gör och upplever fängslande och omskakande saker, tät mystik, en serie avslöjanden utformade så att de bidrar till mystiken och ett slut som tydligt visar det man anar ändå, nämligen att filmen är en gastkramare med ett starkt romantiskt stråk. Faderskärlek, heder, sanningslidelse, falskhet, familjehemligheter och lögner ingår i den sammansatta helheten. Efteråt förstår man att handlingen är rätt typisk för kriminalhistorier, men den berättas skickligare än det mesta som visats på senare år.

Arvet från Hitchock är situationen med genomsnittsmänniskan som får sitt liv förstört och förtvivlad, förvirrad, nästan ensam måste söka sanningen. Att en sån person plötsligt överlever misshandel, risker på Paris tättrafikerade ringled och sådant kan man inte klaga på, det hör till i spänningsmelodramens värld av starka känslor, hot och färgstarka typer i atmosfärrika miljöer, från Paris city till invandrarnas och fattigdomens förorter. Mycket av romantiken springer också ur hans kärlek till hustrun och sorgen över henne.
Det moderna är tempot, frispråkigheten, rörligheten i bildberättandet, men också bruket av kommunikationsteknik och övervakningskameror för att skapa nya spännande situationer och stämningar. Canet är vanligtvis skådespelare och har givit sig själv en liten men avgörande roll.

Information till våra läsare

Thrillerfynd i högt tempo

Hitchcocks spänning i modernt tempo, med dagens filmteknik, fyller det här franska thrillerfyndet om en hygglig barnläkare, misstänkt för hustrumord, plågad av sitt förflutna, hetsad av polis och mystiska våldsmän.