Thostrup låter sina former bråka

Det mesta drar åt det abstrakta, även om det finns en rubrik för utställningen som hjälp för oss som söker nycklar, Skogsrum. Och visst, naturen går man med på, det speglas i vatten och även om inget är vara vad det synes vara, så känns nog ytorna som berg, fält, himmel, åkrar. Kanske till och med hav. Lite osäkert därt. Mjuka färger för det mesta men också med "tillslag" som för att bryta av något som kan bli alltför soft. Något antyder riktningar, något verkar vara framväxande ofärdigt, kanske mer av balans än djup. Utom i den stora Guds plats som är just så röd och livsmullig och inbjudande som den vill som vågar anta inbjudan till detta rum.
Något är i tre delar, något annat i fyra, som att visa en utsikt eller en företeelse från flera håll samtidigt.

Thostrup låter sina former bråka

Lars Thostrup från Rimforsa har vid nåot tidigare tillfällen visat sina målningar i Norrköping och flera gånger i Linköping. Han är lite mystisk. Det finns en form (minst) som stör och bråkar i hans bilder, något som står i vägen och kräver uppmärksamhet.

Lars Thostrup från Rimforsa har vid nåot tidigare tillfällen visat sina målningar i Norrköping och flera gånger i Linköping.
Han är lite mystisk. Det finns en form (minst) som stör och bråkar i hans bilder, något som står i vägen och kräver uppmärksamhet.