Efter cirka femton minuter in i Tenacious D:s spelning skickade jag ett sms till en kollega.
Meddelandet löd: Festivalens fetaste sågning på väg. För under den kvarten var ljudet så fruktansvärt dåligt. Det var en usel nyårsrevy som utspelade sig på Bråvallafestivalens största scen. Det var ett exceptionellt dåligt uppträdande. Det var ofattbart hur dessa människor kunde få beträda en scen. Men så hände något. Jack Black och Kyle Gass visade att man i grund och botten är väldigt duktiga musiker och att Mr Black är en fantastisk sångare. När man tvingas skala bort en massa lager av larv och barnsligheter så går det att finna en hel del svängig rockmusik. För Belzeboss ÄR en fet rocklåt. Tribute ÄR en snygg rocklåt. Men sen är det inte så mycket mer. Det är ett skådespel som jag har väldigt svårt att ta på allvar. Det här är ett projekt som har tagit alldeles för proportioner, det borde stannat vid en skiva. Då hade Black och Gass haft någon som helst heder kvar i kroppen. Nu är de mest en kringresande gycklargrupp som mer försöker locka till skratt än skapa en rockig stämning.
Nu samlas festivalens största publik (endast slagen av ett gäng pyromaner från Tyskland) och de verkar mer än nöjda. De sjunger med för fulla halsar, de dansar och ser allmänt nöjda ut. Så nånting måste ju Tenacious D göra rätt, vad det är undgår mitt förstånd totalt.
Det kanske är jag som inte fattar hela grejen, att jag inte hittar den där pusselbiten som gör det här bra.
Jag har recenserat musik så pass länge nu att jag kan anse att jag vet vad jag håller på med (oftast), men hur Tenacious D lyckats få den positionen i musikvärlden är och kommer förbli den största av gåtor för mig.
Svenskar älskar sina revyer och sina farsföreställningar, kanske ligger svaret däri, men det är ett område jag inte trampar in i. Så denna frågeställning får leva vidare. Precis som jag nu väljer att gå vidare med festivalandet och jag lovar att när sista punkten är satt så ska jag inte ägna Tenacious D en enda tanke till. Det finns alldeles för många band och musiker som förtjänar mer och större utrymme än detta hobbyband från Kalifornien. Tack för denna gången Jack Black och Kyle Gass, vi fick några garv, vi fick en bra låt eller två. Jag hoppas ni får en trevlig flygtur hem, eller om ni nu drar er fars vidare i världen.
Jag hoppas övriga Europa är förvarnade för vad som är på väg att drabba dem.
Så nu känns det bättre. Nu går vi vidare med lite riktigt musik. Tenacious vem? Aldrig hört talas om dem.