Teknologi för lekfulla
TEKNOLOGI FÖR LIVETOm Experiments in Art and TechnologyNorrköpings konstmuseum 12 september till den 17 november
Robert Breer vid sin skulptur "Float", inspirerad av maneternas form.
Foto:
Norrköpings Konstmuseum bjuder besökarna på en tämligen unik promenad i spänningsfältet mellan konst och teknologi.
Det hela är en hyllning till den svenske konstingenjören Billy Klüver som avled i början av året. Han var ingenjören som på 60-talet lyckades slå en bro mellan den amerikanska och svenska konstscenen och möjliggjorde projektet "Experiments in Art and Technology". Avantgardekonstnärer fick hjälp med tekniska lösningar, och Klüver involverade intresserade forskare, och det resulterade i flera fruktbara möten och samarbeten.
I Jean Tinguelys "Hommage à New York" skenar det iväg i en furiös maskinkult, ett skrotbygge som till slut fattade eld och förintade sig själv på Museum of Modern Art i New York, 1960. Det visas i Robert Breers bitvis dubbelexponerade film, kallad "Hommage à hommage à New York".
- Filmen är en olyckshändelse, den skulle inte bli dubbelexponerad, det är emot mina principer. I röran trodde jag att filmen var ny och satte in den i kameran igen. Men vad vackert det blev. Art is accidental! utbrister konstnären Robert Breer som var med på pressvisningen.
I ett mörkt rum ringlar Robert Whitmans laserprojektion "Wavy Red Line", där blir mötet mellan de två världarna harmoniskt och meditativt.
- Jag bryr mig inte om teknologin i sig och lasern är en enkel pekpenna. Essensen av en bild ligger inte i tekniken, säger han.
Konstmuseet har valt en kronologisk ordning bland konstverken, men utställningen är även uppdelad tematiskt i tre delar: konstverk, filmer och berättelsen om E.A.T. med skisser, program och pressmeddelanden.
Lekfullhet och experimentlusta genomsyrar konsten som visas. Robert Breers kinetiska skulptur "Float" från 1970 segar sig fram över golvet. Den är inspirerad av maneter och en kan ses som en stilla men kanske nog så provocerande hyllning till långsamheten. Mobilen var tänkt till en amerikansk konstsamlare.
- Hon skulle kunna sitta på den och åka runt i sin trädgård. Men hon köpte den aldrig och det var väl tur, för nu får fler se den, säger Breer.
Och när man går in i ett rum fullt med svävande silvermoln, fyllda med helium, kan man inte undgå att själv lyfta litet och börja le. Andy Warhol förklarade för Klüver att han ville ha lampor som flög i luften, men det visade sig vara tekniskt omöjligt. Inte heller gick det att få till bulliga cumulusmoln, men det blev åtminstone kuddformade, svävande silvermoln.
Även utanför museet pågår rörelse, där letar sig en konstgjord dimma upp. I japanskan Fujiko Nakaya hittade Klüver en förening av öst och väst. Hon låg bakom den dimma som svepte in Pepsi Colas Paviljong på världsutställningen i Osaka 1970. Läskedrycksjätten hade gett E.A.T. uppdraget att skapa paviljongen, men samarbetet bröts när konstnärerna i sin respektlösa kreativitet spräckte budgeten, och inte alls blev färdiga i tid. Att fuktmolnet effektivt dolde reklamskylten på taket var kanske inte heller någon lycka ur marknadsföringssynpunkt.
Men i marginalen träder också ett motstånd till tekniken fram. I en monter ligger det slitna tennisrack i trä som Robert Rauschenberg använde i sin performance "Open Score" i New York 1966. På det finns en mikrofon och varje gång bollen slogs till hördes ett dånande BONG i högtalarsystemet, samtidigt som en efter en av lokalens lampor släcktes. Tennismatchen slutade när lokalen var becksvart. Teknologin ledde inte till en ljusnande framtid utan till sönderfall och mörker.
Så jobbar vi med nyheter