Teatern ger dem en chans att utvecklas
Teatern ger dem en möjlighet att utvecklas och komma ifrån sig själva ett tag. Och många av dem älskar att stå i rampljuset uppe på scen.- Det är så roligt att få vara någon annan, spela en roll, och att inte vara sig själv för ett tag, förklarar Erik Bengtsson med glittrande ögon.
Erik Lindén, Stefan Wallin, Jonna Välimaa och Ida Henriksson är alla rackarungar i pjäsen och tidsenligt klädd. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto:
- Jag älskar att spela teater. Det har alltid varit lite av en dröm, berättar Jonna Välimaa.
Det syns att hon trivs på scen. Njuter av att stå i rampljuset och sjunga och spela teater. Hon är inte blyg, ler och möter kaxigt min blick från scenen. Och hon är långtifrån ensam.
<b>1900-tals kläder</b>
Som avslutande nummer innan sommaren har de själva valt att spela upp teatern Rackarungar. Det är bland annat för att visa vänner och familj vad de lärt sig under den gångna terminen.
- Det var efter ett besök på Norrköpings stadsmuseum då de fick prova kläder från början 1900-talet som de bestämde sig för att spela en teater i samma stil, berättar Ullrika Persson dramalärare.
Innan generalrepetitionen plockas det ihärdigt med kläder, schaletter och slipsar. Det ska nålas och det ska sättas fast små mikrofoner. Luften darrar av nervositet och spänning.
- Det är lite nervöst. Jag ska in först av alla på scenen, berättar Stefan Wallin som spelar en av rackarungarna.
<b>Höjer självförtoendet</b>
Scenglädjen är stor och alla hjälps åt med replikerna. Bakom en kuliss ligger elevassistenten Helene Palacio och viskar repliker när det behövs.
- Det är roligt för jag har följt de här och sett dem utvecklas. Teatern hjälper många av de här eleverna att lyssna och se på sig själva på ett nytt sätt och jag tror att det är nyttigt, förklarar hon innan hon hjälper Linn Schlichateng som spelar en liten flicka som heter Sylvia.
Dramaprogrammet har funnits i tre år och har drama, musik och bild som huvudämnen. En förmiddag en gång i veckan har de som valt drama lektion. Och att spela teater hjälper många att utveckla sig själva som personer.
- De blir mer framåt, lär sig att prata tydligt och att de lär sig lyssna på sig själva. Jag har märkt att det höjer deras insikt om att de också kan och att det höjer deras självförtroende, konstaterar Helene Palacio.
<b>Nervöst</b>
Och det märks att alla tycker att det är roligt. Ögonen glittrar och de ser ut över den än så länge tomma aulan.
- Det kommer att bli nervöst men jag vet att vi klarar det, konstaterar Erik Bengtsson nöjt innan han med eleganta steg försvinner upp på scenen iförd en orange manchesterkostym och vit manchesterkeps.
Generalrepetitionen ska börja och vem har väl då tid för en massa prat. Nej, koncentrationen är stor och spelglädjen otrolig.
Så jobbar vi med nyheter