Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Taxiberättelser som berör och smärtar

Taxi
Alexandra Pascalidou
Atlas

Alexandra Pascalidou vill ge taxichaufförerna respekt i sin nya bok.  Foto: Leif R Jansson/Scanpix

Alexandra Pascalidou vill ge taxichaufförerna respekt i sin nya bok. Foto: Leif R Jansson/Scanpix

Foto:

Kultur och Nöje2007-08-28 06:00
Alexandra Pascalidou har nog inte menat det, men att läsa hennes bok "Taxi" är att förkovra sig i en studie av olycklighet. Det som låter som en väldigt rolig idé blir plötsligt inte så roligt, om än intressant.
"Taxi" är en samling möten mellan Alexandra Pascalidou och de taxichaufförer hon har åkt med runtom i världen. Förutom enstaka undantag så är de alla olyckliga i sina liv. Om de inte bär på tragedier så jobbar de alldeles för många timmar. En stor majoritet av dem är invandrare där de bor och känner sig utanför. Termen "...och så började jag städa, som alla andra..." återkommer flera gånger. Och när hon åker med en svensk så är även han olycklig. Han undrar varför invandrare som har så mycket gemenskap klagar. Den enda som avviker egentligen är den thailändske taxiföraren som lärde känna en ny familj i samband med tsunamikatastrofen.
Pascalidous taxifärder säger också mycket om oss som människor. För det är sannerligen mycket diskriminering och utanförskap dessa människor stöter på. All form av diskriminering synliggörs; åldermässig, etniskt relaterad, klassbetonad.
Delvis så är "Taxi" författarens önskan att ge heder åt en yrkesgrupp som besitter en värld av kunskaper men sällan får respekt. Och det är en behjärtansvärd uppgift Pascalidou har åtagit sig. Men jag måste säga att jag personligen träffat på många fler "ursvenska" taxichaufförer än vad som finns i Alexandras värld. Historierna är intressanta och i vissa fall otroliga. Pascalidou har själv i förordet skrivit att hon bara återberättar deras version, hon vet inte vad som är sant. Helt klart kan man fundera över sanningshalten i vissa berättelser, speciellt den om den ungerske mannen som utvisats från USA, där han både körde taxi och satt i fängelse.
Vissa historier är två sidor korta medan andra är längre. Men även de korta känns befogade, de bryter upp och ger flyt.
Det går snabbt att läsa "Taxi", den berör, smärtar och underhåller under en kortare stund. Boken fyller sitt syfte, ger inblick men det är inte den här boken Alexandra Pascalidou kommer att bli ihågkommen för.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!