Cnema
n "Cirkus Columbia" har ett intressant ämne, och är gjord av en begåvad regissör. Så visst är man beredd att uppskatta filmen. Besvikelsen blir så mycket större då man upptäcker att regissören inte har bestämt sig för vilken stil och ton filmen ska ha, och att manuset berättar lite ytligt tragikomiskt om händelser som Emir Kusturica skildrat mycket mer komiskt, tragiskt och begåvat. Resultatet är något så tråkigt som en seriös film som bara blir slätstruken. Och en del poänger kan nog bara förstås av filmens inhemska publik.
En rik medelålders man, hans blivandeskrythustru och deras svarta katt kommer hem till småstaden i Bosnien-Herzegovina. Han vräker sin fru och deras omogne son, tar över våningen och kör med omgivningen. Kommunisterna är borta, Jugoslavien håller på att upplösas och 1990-talets Balkankrig närmar sig, medan den hemkomne vill leva på pengar han tjänat i Tyskland, hans okuvliga fru strävar med livet och uppvaktas av en tjusig och hygglig officer, hans son har ihop det med hans flickvän och sonens kompis går med i kroatvänlig milis.
Typerna och miljön, händelserna och tonen i spelet liknar äldre och bättre filmer, främst Kusturicas Underground, fast utan den filmens renodlade satir. Ett och annat påminner också om Jiri Menzels tragikomiska byskildringar från 1960-talet. Men det blir varken riktigt roligt eller riktigt psykologiskt nyanserat, och fotot är allmänt vackert, utan att komma människor och miljöer nära med samma mustiga livsnära effekt som i riktigt bra öststatsfilmer.
Danis Tanovic är nog fel regissör för materialet. Han lyckas bäst när ämnet är öppet krig och dess följder, och stilen är ren melodram och satir, som i Ingenmansland (2001) eller Vittne till ett krig (2009).