Tänkvärt om döden

När Norrköpingsförfattaren Bent-Inge Garay borrar ner sig i ämnet döden låtar han oss möta Josef Kinski.Han är dödgrävaren som under sina år på kyrkogården handgrävt mer än 2300 gravar. Det är en man som har förlikat sig med döden. Han ser den som något naturligt, och hävdar att han inte skulle stå ut med sitt arbete om han inte såg döden som en befrielse. Men även han känner en svidande sorg när husdjuret, akvariefisken Roland, dör.Upplägget är sådant att läsaren får bekanta sig med Kinskis tankevärld genom anteckningsböcker och brev till systern Margareta. Hon suckar ibland över att brodern bara har döden i sin jordskalle.Det blir till en tankebok med flera formuleringar som fastnar och existentiella tänkvärdheter blandad med en stillsam men drastisk humor. Bland de många dödsrelaterade ämnen som berörs finns själen, uppståndelsen, livets mening och dödsångest. Och tänkare som Ignatius av Loyola, Swedenborg och Augustinus fladdrar förbi på sidorna.Bent-Inge Garay skriver i en något ålderdomlig och högtidlig stil och den kännas emellanåt en aning omständlig och tröttsam, åtminstone om man försöker sig på en sträckläsning. Den här boken vinner på mera tid, mindre doser, och fungerar då faktiskt som en vanitassymbol i konsten. Ett kranium, timglas eller vissnad blomma som har ett budskap om livets förgänglighet. De viskar: Momento mori, glöm inte att du ska dö.Nedslående, visst. Men budskapet kan även ses som livsbejakande.Bent-Inge Garays till synes mörka bok, utmynnar också på flera ställen i en uppmaning: Lev! Ta till vara på livet och tänk på att alla relationer faktiskt är tillfälliga. Det gör tiden värdefull.En påminnelse så god som någon, för den som har fullt upp att få sitt mera vardagliga - mindre existentiella - livspussel att gå ihop.

Information till våra läsare

Tänkvärt om döden