Tankar om livets värde
Utställningens bilder ger exempel från alla håll, från Irland eller Filippnierna, men återkommer hela tiden till Tyskland under kriget. FOTO: ANITA KJELLBERG
Foto:
Just den 27 januari då man firar den sovjetiska inbrytningen i Auschwitz-Birkenau, kommer bussen till Norrköping.
Kanske är det särskilt skolundervisningen som kan utnyttja det här besöket som en utgångspunkt för vad som menas med demokrati eller om det verkligen är så att alla är lika mycket värda.
Att vi inte är lika behöver man kanske inte diskutera.
Bilderna och föremålen i bussen är lite spretiga. Från Fadime till antijudiska demonstrationer på Östermalmstorg -39. Från den dansande flickan i Sarajevo till en bild av föreställningen att människors egenskaper kan mätas, med skjutmått.
Här är några välkända foton av berömda fotografer, en del alltså direkta illustrationer till dramatiska händelser som till exempel visar situationer under eller efter andra världskriget, till bilder som visar enskilda öden. Andra är mer i marginalen.
Temaordet Gränser ska locka några att lämna in småsaker som får dem att tänka på gränser, en krona till exempel, symbolbärare av rikedom eller fattigdom. en penna och ett suddgummi har någon tyckt vara en passande symbol - att kunna läsa och skriva gör att man passerar en gräns.
Man beskriver lagen som en gräns - som stänger ute en del men skyddar andra. Som den långa rad lagar eller åtminstone förordningar som förbjöd judarna i Tyskland att leva som andra landsmän. En bild från Gulags ungdomsfängelse i nutid. Religionen är naturligtvis också något att diskutera i sammanhanget mentala och fysiska gränser, så som utställningen vill uttrycka det.
Alla lika, alla olika. I samma land, i samma kultur. Utställningen har inte uppgiften att berätta den politiska historien om vad som hände under Förintelsen, men andra världskriget blir ett centrum ändå. Ambitionen är att ställa frågor som får besökaren att tänka hur hon själv skulle reagera, hur han själv skulle kunna känna sig i utsatta situationer. Bilderna kan kännas välbekanta för oss som har Arbetets museums fotoutställningar att tillgå, men bussen besöker ett 20-tal orter i hela landet under nästan ett år och hoppas lämna goda spår efter sig.
Inne i Hageby Centrum finns en pendang till bussen. Här har Stadsmuseet och tillsammans med ABF gjort en skärmutställning med samma tema. Människors korta berättelser handlar om skillnader, i kultur, också här vill man föra ner de stora frågorna till individen.
Ett pass, en hellång svart abbea, i det blygsamma utställningsformatet kan man också se hur det ligger världar mellan människor. Här hänger en gitarr, ett instrument som en chilensk man beskriver som verktyg för att kunna berätta. Vad som kan vara förbjudet på ena sidan gränsen är helt ok på andra sidan och tvärtom. Vi ser en festlig flickklänning från Syrien. Kvinnan som valt den säger att om hennes barn någonsin blev bjudet på ett svenskt kalas skulle hon inte ha den klänningen. Men några svenska vänner som bjuder på kalas har inte hennes familj.
Så jobbar vi med nyheter