Tankar från en sophög...
Ove Klinthäll
Foto:
Jag börjar med att tänka på hur det såg ut i min armodigaste barndom uppå landsbygden uti det mörka Kronobergs län. Där var det, om man ser det från nutiden, fullständigt underutvecklat vad gäller sopor. Någon liten skräpgrop kunde man se i skogskanten, där det låg några sardinburkar, en sönderslagen kaffekopp, kanske en trasig trasmatta, sånt som inte kunde användas till nåt. Allt av trä eldade man upp, plast fanns inte. Plasten kom i min cirka 20-årsålder, och då hette det "plastic". Plasticen tålde inte värme. När jag i nutid beskyller min hustru för klantighet berättar hon skadeglatt om när jag satte plasthandfatet på vedspisen för att värma vatten. Vattnet blev inte varmt men plasten smalt under rök och gamman. Det där får jag höra bäst vad det är, skit! Eller, som det numera heter, shit!
I förbifarten sa jag "vedspisen", märkte du det? Annan värmekälla fanns inte i den tidens småländska fattigtillvaro. Vad tror ni om kylskåp, frysbox, tvättmaskin, mikrougn eller hushållsassistent, då? Tror ni att det fanns symaskin, va? Jo, tänk för att det gjorde det, fast man fick förstås trampa för hand. Radion inlöpte på sent trettital, TV var en fullständigt otänkbar tingest, som svartvit invaderade vardagsrummet på sent 50-tal. Hade inte elektriciteten vandrat in 1943 så hade vi inte kunnat se på TV:n, i varje fall inga program. Radion drevs många år med syrabatteri; det vet du väl inte ens vad det är. Det tog några dygn att ladda det, under tiden fick man va utan radio.
Telefon var otillfinnandes före 40-talet i min tillvaro, och min mor hade aldrig någon dammsugare (min far frågade aldrig efter nån, hoho!). CV och WC, glöm det! Kaffebryggare, hårtork, mobtelefon, dator fanns inte ens i drömmens rike. En nutids unge, som går med senaste mode i minimobil, tror inte när man säjer, att över hälften av jordens befolkning fortfarande aldrig ens sett en telefon, rörlig eller fast.
Vad finner jag då på den småskaliga sopfronten i en mellanlagrad nutida bonnhåla? Jo, där finns allt det jag nämnt som inte fanns i min begränsade barndom - samt allt möjligt annat.
Man kan se mellan elva och tolv stooora containrar för wellpapp, metallskrot osv plus deponi, dvs allt möjligt dessutom, och så de mindre behållarna för glas, tidningar, metallförpackningar och plast. I en stor hangar finns avfall från det elektroniska, sånt som vi barndomlingar från 30-talet inte kunde tänka oss på. Söndriga torktumlare, radioar, tevear, datorar, lysröror, glödlampor, hundratals uttjänta kyl- och frys- och spis-ar. På ett par ställen står det skyltar med Däck, på en annan Utfart.
Står allt slags skräp att finna på Returpunkten? Förvisso nej! T ex alla de tusen människor som åker till Thailand och hem lämnar efter sej 750 kg koldioxid. Såg du, 750 KILOGRAM! GAS alltså! Hur mycket väger du själv? Säj 75 kilo; då väger bränsleavfallet från en persons flygresa till Östasien t o r lika mycket som tio såna som du!
Många rätt-tänkande insändarskribenter klagar på att folk skräpar ner på våran gata i stan, men hur många svär över alla oss som flyger och åker bil i storskalig fullständig onöda, sånt som - egentligen - är tusentals gånger värre? Nå: Avsaknaden av klagomålning beror förmodligen på att nästan alla rättskaffens medborgare själva flitigt bidrar till den sortens nedskitnings vidmakthållande.
Tänk er när den luftbuss, som nu byggts i Frankrike för 109 MILJARDER!!! ska skrotas, tillsammans med de hundratals andra man hoppas på att få bygga, hur ser det ut då? Har alla returpunkter, möjligen, svämmats över då - inte bara av sitt eget skrot utan även av högt stigande havsvatten pga av den issmältande växthus-effekten, beroende på alla avgasutsläpp? Månne?
Så jobbar vi med nyheter