Hasse Alfredsson lär någon gång filosoferat över tidens gång med följande citat: "Tänk om det faktiskt är så att tiden går fortare nuförtiden". Ja tänk. Tänk om jorden snurrar fortare nu än på 50-talet?
Nu är det midsommar och nyss var det den värsta vintern i mannaminne. Inget har hunnit hända, förutom att kärnkraften permanentades, att fotbolls-VM håller på och att Atlanten svämmar över av olja. En av de större nyheterna på den fronten tycks vara att BP-chefen Carl-Henrik Svanberg yttrade de berömda orden om "the small people". För visst finns det mer nyhetsvärde i en svensk felsägning än i en naturkatastrof. Att klotet går under, det vet vi sedan tidigare, men att en svensk skulle prata dålig engelska, det finns inte på världskartan. Jag som blir trakasserad med citat av finska rallyförare i tid och otid, har förstått att svennarna kan det här med engelska. Till den milda grad att Sverige som enda land vägrar tolkning under EU-sammanträdena, våra gossar och tjejer talar ju språket som infödingar. Lyssna bara på Carl Bildt.
Att Kronprinsessan gifte sig kan inte förbises, i synnerhet nu när alla andra har slutat att skriva om det.
Samtidigt diskuteras monarkins framtid på många olika håll. Själv tycker jag inte att det verkar vara särskilt mycket farligare att låta någon ärva en titel utan betydelse än att frivilligt ge bort verklig makt till idioter.
Möjligen skulle jag i konsekvensens namn vilja ha mer monarki, traditioner och annan mossighet. Ska de va så ska de va. Att en kunglighet inte gifter sig med en annan kunglighet utan med en gympalärare från Gästrikland är upprörande, låt vara att släkten Bernadotte i sin tur härstammar från en knekt i Napoleons armé på grund av ett förlorat krig och att en riktig kung, Gustav IV, blev förklarad sinnessjuk. Se, jag kan min kungahistoria! Men erkänner att jag har läst på, nämligen senaste numret av Faktum, de hemlösas tidning i Göteborg.
Tillbringade själv lördagen i Gamla Stan i Stockholm, precis som en halv miljon andra. Var dock inte med på bröllopet, någon glömde bort att bjuda mig. Nej, jag var på en sunkig engelsk pub tillsammans med ett minst lika sunkigt countrykapell och spelade sånger från livets bakgata. I väntan på själva spelningen slog orkestern ihjäl tiden med att titta på australiensisk fotboll via kabelteve och naturligtvis spekulera kring yran på gatan utanför. Hur traditionellt skulle det bli? Vilken bröllopsvals skulle de dansa? Hur stor skulle tårtan bli? Och hur dags skulle de visa upp det blodiga lakanet för folket på söndagsmorgonen? För det var ungefär vad jag menade med gamla traditioner som kungahusen borde ha kvar.
Dagen efter lyssnade vi på morgonnyheterna och Kvartifemekot, såg Aktuellt och Rapport men ingen nämnde lakanet. Har de månne tagit bort den fina gamla traditionen? Eller har en skandal inträffat? Jag vill ha en förklaring, för inte ska väl en hel nation gå omkring och undra över vem som egentligen deflorerade Kronprinsessan? Glad midsommar!