Grafikern Lasse Söderberg är en av Sveriges främsta inom sitt område.
Den lilla utställningen i Chamberts rum på Galleri NP 33 visar att hans konstnärskap handlar om mer än teknisk briljans.
Särskilt fastnar etsningen Spegel. Den visar en hand som håller ett pappersark med en påbörjad bild, där den avporträtterades öga är knivskarpt och en hand söker sig ur bilden. Det genialiska självporträttet formas till en lek med seendet, speglingar, självbilden och självporträttet som konstform.
Men samtidigt vilar ett existentiellt allvar över motivet, kanske handlar självporträttet om pånyttfödelse, minnen eller död. Bilden visar trots allt en människa som antingen framträder allt mer eller är i upplösning och försvinner bort i horisonten, mot evigheten.
TorrnålsgravyrenEtatdormantmed sin drivna precision påminner om ett svartvitt fotografi, stillsamt och romantiskt. Bildreferenser finns till Leonardo Da Vinci, men det är nog också en hyllning till mästarna Dürer och Rembrandt som utvecklade grafiken till en självständig konstart.
Lasse Söderbergs konst beter sig som om tiden inte fanns. Allt tycks kretsa kring konstnären, torrnålen och plåten. Han har gjort sig känd för att arbeta långsamt – en kvadratcentimeter tog honom en arbetsdag, om man får tro galleristen.
Idag är han är inte längre verksam som grafiker, men de tidlösa motiven håller. Det är mycket sällan han har egna utställningar numera – därför är det glädjande att NP 33 får chansen att visa ett tiotal verk. Denna tålamodets och eftertankens konst har en lugnande verkan i vår tids uppdrivna tempo.