Sveriges utsända på biennal
På tisdag reser konstnärsparet Miriam Bäckström och Carsten Höller till Venedigbiennalen. I deras händer förvandlas Nordiska paviljongens arkitektur och gränser suddas ut. Med ett högteknologiskt ljudkonstverk skapas ett rum utan hemligheter.
Nordiska paviljongen, som hör till Venedigbiennalen, har ritats av norrmannen Sverre Fehn och invigdes 1962. Foto: Moderna museet
Foto:
Projektet består av två delar. Dels är det boken "All images of an anonymous person" med alla fotografier som någonsin har tagits, av en och samma, okända, person, bilder som är hämtade från ett privat fotoalbum. Dels är det ljudinstallationen "Amplified pavilion", det verk som kommer att visas i Nordiska paviljongen.
- Vi har försökt skapa en annorlunda upplevelse av ute och inne. Vi har också tagit bort de stora fönsterväggarna så att byggnaden blir öppen åt två håll, berättar Miriam Bäckström.
Förändrad arkitektur
Byggnaden har alltså fått en ny arkitektur. Väggarna behövde också reduceras för att det inte skulle bli för mycket eko i ljudinstallationen. Så många som 60 högtalare ska sättas upp i lokalen och bakom projektet ligger avancerad teknik för att skapa rätt slags ljudrum.
- Vi hade en idé om vad vi ville göra, men vi blev varnade för att det skulle bli rundgång. Det kan man undvika genom rätt teknik, men det hade vi ingen aning om. Så på många sätt har våra idéer fungerat bättre än vi kunnat tänka oss, om allt kommer att fungera, säger Miriam Bäckström.
Vriden demokrati
Mikrofoner i och utanför byggnaden tar upp alla ljud. Besökarna kommer att höra sig själva och alla andras röster med samma intensitet. Carsten Höller beskriver det som ett slags vriden demokrati - alla hörs lika mycket och alla hemligheter avslöjas i högtalarna.
- Man förlorar det privata, eller rättare sagt, allt privat blir offentligt. Det som två människor säger tyst till varandra kommer någon som står 20 meter bort kunna höra lika bra. När du lämnar paviljongen tror jag att det kommer kännas som att du lämnar en bit av dig själv, säger Miriam Bäckström.
Vågar mer tillsammans
Hon och Carsten Höller har arbetat tillsammans förut. För några år sedan, i samband med Moderna museets flytt till de nya lokalerna, uppmanade de människor att skicka in fotografier på temat "Sista bilden", som också verket kallades. Det kunde vara sista bilden på en gravid mage innan barnet föddes, sista bilden på en sjuk människa eller på ett hus som ska säljas. Förra året kom en bok med de 144 bilderna ut.
- Det låter dumt, men det är som att ett plus ett blir tre. Samarbetar man utan att känna varandra kan resultatet tvärtom bli mindre. Vi har hela tiden kunnat diskutera allt väldigt grundligt och det har fört oss vidare, säger Miriam Bäckström.
- Jag tror inte att jag hade vågat göra ett sånt här verk ensam. Vi vågar mer, vågar gå längre bort från vad vi brukar arbeta med, säger Carsten Höller.
Fotografi och film
Också i flera av sina egna verk har Miriam Beckström arbetat med fotografi och film. I höstas visades filmen "Rebecka" på ett galleri i Stockholm, en film med identitet och rollspel som tema. Skådespelaren Rebecka Hemse spelar konstnären och svarar på frågor och följer uppmaningar.
Carsten Höller har i flera av sina verk försökt få betraktaren att se bortom det uppenbara. I videon "The forest" går åskådaren, med hjälp av ett par videoglasögon, genom en skog. Det börjar som en normal film, men vid ett träd delar sig filmen i två och varje öga går sin egen väg, för att sedan bli till en film igen.
De båda konstnärerna har testat sin ljudinstallation och tycker själva att det var en behaglig, men lite spöklik upplevelse.
- Vi tyckte båda om upplevelsen. En god vän fick ont i huvudet på en gång, men han fnittrade hela tiden. Det påminde om känslan när man har tagit för många magnecyl, men det skapas av din egen röst, berättar de.
Så jobbar vi med nyheter