Svensk film med nytt självförtroende
Fucking film: Den nya svenska filmenStig Björkman, Helena Lindbladoch Fredrik SahlinAlfabeta Anamma
Foto:
Fucking Åmål, Jalla! Jalla!, Tillsammans, Det nya landet, Soldater i månsken, Före stormen. I slutet av 90-talet har en rad lyckade svenska filmer gjorts. Här tar skribenttrion sitt avstamp; de beskriver ett spännande skede som vi är mitt uppe i. Att tala om en ny filmvåg kan jag tycka är överdrivet, men Filmsverige börjar åtminstone återfå självförtroendet och slänger inte enbart avundsjuka blickar mot filmgeniernas Danmark.
I boken möter vi nestorn Ingmar Bergman som i ett uppsluppet samtal med Stig Björkman ger sin syn på de nya svenska filmarna och skådespelarna. Men samtalet glider förstås även över på den danska dogmafilmen. Stig Björkman är en av Lars von Triers ivrigaste påhejare, men Bergman har svårt att förlika sig med danskarnas syn på tekniken som han anser vara mer hämmande än utvecklande. Om den flitiga förekomsten av handkamera säger han: "Det sägs att det numera krävs fem man på kameran. En som håller kameran och fyra som skakar honom."
Andra som intervjuats hör till den nya generationens filmarbetare och skådespelare: Peter Birro, Tuva Novotny, Reza Parsa, Lars Jönsson, Lisa Ohlin och Daniel Lind Lagerlöf.
I ett avslutande avsnitt beskrivs hur Hans Gunnarssons bok Februari omvandlas till Leva livets manus. Det visar hur ett återberättat skeende i bokform får en mer okommenterad gestaltning i filmen. Men jag saknar en djupare diskussion om hur arbetet att överföra en bok till filmduken går till. Det vore intressant att ta del både av författarens och filmskaparens perspektiv på detta.
Betraktelserna och intervjuerna i boken är korta, lättlästa och bra. Till och med Maaret Koskinen, filmprofessor i Stockholm och filmkritiker, skriver här roligt och lättillgängligt. Hon belyser hur gamla berättargrepp förenas med nytänkande i Josef Fares Jalla! Jalla! Bland annat bygger filmen på det beprövade receptet med parhästar, som används i såväl Cervantes Don Quijote och kompisfilmer från 70-talet. Nytänkandet ligger snarare i filmens innehåll än i dess form. Och det gäller nog egentligen flera av filmerna inom "den nya svenska filmen".
Det är befriande och vågat att ge sig i kast med att spegla samtiden, eftersom vi först i framtiden vet vilken betydelse denna period har. Aktuella reportageböcker om film behövs i det tomrum som uppstod när filmtidskriften Chaplin och nättidskriften filmkritik.org lades ned.
Så jobbar vi med nyheter