Svarta Kolmårdsskogen

Kolmården - den svarta skogen
Stadsmuseet
15 april - 30 september

Stilleben av självklara ting för varje skogsarbetare. 						          Foto: Robert Svensson

Stilleben av självklara ting för varje skogsarbetare. Foto: Robert Svensson

Foto:

Kultur och Nöje2007-04-14 06:00
Skogen svart och kall, faror lura på din väg. I mörkret kan man falla och bryta, gå vilse, falla offer för rövare eller andra ogärningsmän. Möta varg, idag kanske uppretade vildsvin. Kolmården inger respekt.
Det är ena delen av Stadsmuseets sommarutställning om vår nära, stora skog.
Den andra delen är lika lätt att tänka sig, fyndplatsen för svamp, bär och annan växtlighet, spännande lämningar från forna tider, plats för rekreation och här finns några av de allt färre platser där vi kan uppleva tystnad.
Texter finns på socklar av spegelglas, de påminner om skogens vattenspeglar. På Torsklint finns en förtrollad trädgård.
Den svarta delen är fylld av myter, här lever både troll och feer, de som lurat till sig spädbarn och de som räddat andra vilseförda. Jätten bor på Vitmosseberget och sjörået bor i Skiren. Guldvagnen på Ågelsjöns botten kan man försöka hitta vissa magiska nätter. Varg fanns här.
Gudar spelar sina spel, ofta till förtret. De som färdats förr i världen, alldeles verkliga personer, har berättar om hur man kan frysa ihjäl, bli överfallen eller kanske hinna rädda sig in på Krokeks krog, ett ljus i allt detta mörker.
Barnen kan krypa in i ihåliga träd och ha det mysigt - ja, till och med på museet.
Så är Kolmården en arbetsplats förstås.
Till exempel Marmorbruket, där Ivar Iffa Svensson började som mortelpojke, han berättar på bild och band. Milorna har sin historia, där kunde förstås inträffa olyckor, en mila kunde börja brinna.
En stor vagn "coachtyp" leder in i utställningen, utlånad från Löfstad och länsmuseet, en präktig sak med äkta patina och egen historia.
Över utställningen hörs spillkråkan med jämna mellanrum.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!