Tysta leken
Cnema
Regi: Görel Crona
I rollerna: Maria Lundqvist, Carina Lidbom, Malin Arvidsson, Bengt Nilsson, Per Oscarsson m fl.
Betyg: 2 klappor
Det finns en filmdramaturgisk regel som säger att om man visar ett vapen i början av filmen så ska den avfyras innan eftertexterna börjar rulla. Eller, säger man A får man säga B. Görel Crona tar konceptet öppet slut till nya nivåer genom att ge oss en oförståelig film som inte levererar nödvändiga svar.
Tre kvinnor utan till synes koppling till varandra ärver ett hus på landet tillsammans. Prästen Birgitta, psykologen Sassa och krogarbetaren Antonia försöker fascinerat utforska varandra och få klarhet i orsaken till arvet. Deras välgörare är en kvinna som hetat Dolores, en kvinna man fick se en liten skymt av i början av filmen. I huset bor också Christian som verkar ha haft någon form av relation till Dolores och är väldigt missnöjd med att kvinnorna ärvt huset istället för honom, den rättmätige arvtagaren.
Görel Crona, som både skrivit manus och regisserat lyckas hålla spänning och ovissheten igång nästan hela filmen. Och så sitter vi där och tror att vi kommer att få klarhet men Crona väljer att lämna oss. Något förstår man, det har på något sätt med pedofili och övergrepp att göra. Vem drabbades? Varför är de alla där? Vem vet? Det Görel Crona gör genom ett så pass otydligt slut är att förstöra för sig själv. Fram till slutet var ?Tysta leken? en lovande film, ganska bra manus, en hel del lovvärt skådespeleri. Alla dessa delar och den bra känslan försvinner däremot när Crona väljer att vara så mystisk.
