Superbra film - till en början
I en knapp timme är det här bättre än bra, det är revolutionerande, det flyttar gränser som en israelisk bosättare med ny Claes Ohlson-spade.
Blivande superstjärna. Michael Cera (till vänster om Jonah Hill) kan inte lämna många tonårshjärtan oberörda i "Supersugen". Foto: Sony
Foto:
Till nu. Till "Supersugen".
I en knapp timme är det här bättre än bra, du sitter med ett fastlimmat leende och låter dig översköljas av stringtrosor, bröstvårtor, småpojkar som tvångsmässigt ritar snoppar och ett språk som innehåller fler "fuck" än vokaler.
Upphovsmännen ligger bakom tidigare djuplodande relationsdramer som "På smällen" och "40 year old virgin" (en remake på Bergmans "Persona"), och här går de ut ännu hårdare. Man kan komma mycket långt med lite pengar och ännu mindre hämningar.
Jonah Hill och Michael Cera spelar två meganördar som måste fixa fram en massa sprit till en fest för att - kanske, ytterst kanske - få ha sex med två tjejer på festen. Det är intrigen. Sprit och sex. I en värld där det värsta som kan hända en ung man är att han får mensblod på byxorna.
Allra bäst är Michael Cera (från tv-serien "Arrested development"). En blivande storstjärna, nästa Jake Gyllenhaal, en oskuldsfull indienörddröm i brunt.
I en knapp timme är det här, alltså, bättre än bra. Sedan tar filmen en märklig vändning där allvaret smyger sig in och filmskaparna plötsligt får för sig att berätta något viktigt om manliga relationer.
Det högtravande slutpartiet i "Supersugen" är helt malplacerat. Som att avsluta "Dum och dummare" med en uppmaning till solidaritet med Afghanistans folk i stället för med svenska bikinibrudar i en buss. Som att ta upp Per Gahrton på scen efter Mike Tyson. Som att...
Så jobbar vi med nyheter