Strejk, katter och en ny scen
Brittmarie Engdahl
Foto:
Nåväl. Visserligen är det lugnt och fint på stan och bilarna ställer sig där dom brukar och man kan luras att tro att livet är lite lättare att leva, men så kan det väl inte få vara. Man använder parkeringsplatser och ser till att man inte kan störa någon trafik, men det är ju inte det det hela handlar om.
Det handlar om att jaga oss, att hetsa så att inte parkeringstid överskrids med fem minuter eller att avståndet till gathörnet bara är åtta meter eller att den där platsen där det tidigare fick plats två bilar, lätt, inte längre räcker till mer än en för att ett bakparti inkräktar någon decimeter på utrymmet som ligger bakom själva parkeringsskylten.
Det handlar om att dra in fina hundralappar till kommunen. Visst!
Tack! Naturligtvis finns ingen skuld hos människorna som har det här jobbet, men i en sån här situation blir systemet så tydligt. Hur mycket blir det över när kommunen räknat utgifterna för inkomsternas förvärvande i det här fallet?
Eller måste man ha p-vakter för jobbens skull? Med en uppgift som verkligen förskräcker varenda bilägare.
Kom inte och säg att jag är reaktionär, inte i det här fallet i alla fall.
Om katter tycker jag däremot saker som jag skulle kunna tappa vänner för. Därför skriver jag inte om katter. Varenda människa tycker väl att det är gulligt med kattungar om man inte är allergisk - man kan ju tycka att dom är gulliga ändå - men det är det här med att man inte kan bli kompis med en katt. Under ytterst gynnsamma omständigheter kan möjligen en katt bestämma sig för att bli kompis med en människa, men oftast då inte med den människa som är angelägen.
Nåja, om jag nu både har stött med med trafikövervakare som det väl heter och med kattägare måste jag tänka efter ... vad finns kvar? Finns någon kvar? Bäst sätta punkt här.
Var på teatern i veckan för att träffa alla som jobbar där. Under ett par seminarietimmar. Där talades bland annat om hur mycket utrymme vi i media ägnar teatern och om vi tar ansvar för att teatern över huvudtaget finns.
Kloka saker sas, jag kände att jag mest nickade när andra pratade. Men tänk så hemskt, kände jag, om man hade tankar på teaterns överlevnad när man försöker berätta om sin upplevelse av ett stycke. Men en annan fråga: trodde vi att teatern skulle finnas om 50 år?
Att teater finns, det var lätt att tro. Men hur ser den ut? Finns Östgötateatern? Med sin repertoarstruktur, med ordentligt rättvist många spelningar i Linköping. Med sin planering som nästan inte går att rubba om något händer. Med ytterst få gästspel eller andra spektakel på den egna scenen, med scenerier som omöjliggör infall, med en enda stor scen där liggande sceneri omöjliggör ens det som ändå ska fungera om ett par veckor, tillfälligtvis: vi ska kunna få se LAVV här, ungdomspjäsen som rosats ordentligt men bara har gått på Ung scen på Elsas hus i Linköping. Det räcker kanske för den särskilt teaterintresserade, men för ungdom som ska lockas till teatern för att intressera sig för allt som finns att hämta där - för det behövs en särskild, mindre, scen även i Norrköping.
Så jobbar vi med nyheter