Storebror ser också dig
1984 kom ut 1949. Blev den helt enkelt en framtidsvision som slog in, eller finns där också en annan dimension?
George Orwells bok 1984 är inte bara en lysande berättelse över ett totalitärt systems lagar, det är djupare mening också en beskrivning av vår oförmåga att slå oss fria från den struktur vi lever i.
Foto:
Orwells bok 1984 beskriver den totalitära staten i sin ultimata form. En fantastisk framtidsbild då den publicerades 1949. Ett samhälle så utmejslat och genomorganiserat, fast bara när det gäller kontrollen av sin egen makt. Och med det Nordkoreanska samhället satt i aktualitetens ljus blir 1984 åter brännande aktuell. Kontrollen, rädslan, förtrycket och nöden. Den finns i Orwells bok och den antagligen finns i Nordkorea. Live, om uttrycket tillåts.
Men för mig är 1984 mer än en blixtrande satir av diktaturer som kommit och gått. Orwell - själv glödande antifascist - för också ett djupare resonemang om ett begrepp som är svårdefinierat. Och 1984 fick också mig att se djupet i begreppet frihet - och därmed i förlängningen mänskliga rättigheter. Så mångfasetterade, så ofta feltolkade, missförstådda, utnyttjade och dragna i smutsen. I alla politiska läger säger sig alla ha patent på frihet och mänskliga rättigheter. Vad är frihet? Avsaknad av tvång, det kan frihet vara. Att tvingas svälta är alltså en ofrihet enligt det resonemanget. Omvänt: Att kunna äta sig mätt är frihet.
<B>Två synsätt</B>
Men så fungerar inte den västerländska synen på frihet - och därmed synen på mänskliga rättigheter.
Den västerländska synen på mänskliga rättigheter är den individbaserade synen. Politiska rättigheter och civila rättigheter såsom yttrandefrihet, föreningsfrihet och rätt till rättvis rättegång står här i centrum. Det är den klassiskt liberala linjen som genomsyrar den västerländska synen på mänskliga rättigheter, som också betonar att individen är en rationell varelse.
Mot denna individbaserade uppfattning står den kollektivistiska, som var förhärskande i Östeuropa och som fortfarande står i centrum i tredje världen. Sociala och ekonomiska rättigheter såsom jämlikhet, rätt till utbildning eller en viss levnadsstandard. (Båda dessa riktningar finns förresten representerade i FN:s lista över mänskliga rättigheter, fast den senare försvaras inte lika ihärdigt i vår del av världen.)
<B>Djupare dimension</B>
Och 1984 skulle enkelt kunna tolkas som ett försvar för den västerländska synen - om man vill tolka den så. Huvudpersonen har mat för dagen, tak över huvudet och kläder på kroppen. Men är ändå i allra högsta grad ofri. Han är slav för staten och dess maktapparet. Fullständigt utlämnad åt dess godtycke.
Fast här finns ytterligare en dimension i Orwells berättelse. Varje människa är tankemässigt låst till den struktur han eller hon verkar i. Och det är inte bara så att avvikelser inte tillåts, de är tvärtom inte heller möjliga. Det får huvudpersonen också slutgiltigt lära sig, om än med tämligen hårda metoder. Han försöker slå sig fri från strukturen, från det system han lever i. Han tror sig lyckas, han tror sig överlista strukturen, i det här fallet Storebror. Bara för att upptäcka det omöjliga i att falla ur ramen.
Fast oavsett om strukturen är totalitär eller demokratisk i västerländsk bemärkelse är tankebanorna låsta. I den värld vi själva omger oss med behövs inget våld eller hot om våld för att leda våra tankebanor i en viss riktning - till skillnad från en totalitär stat. Den måste bevaka sin makt på ett annat sätt. Men individen kan inte frigöra sig från sig själv i den meningen att han eller hon blir tankemässigt fri. För det skulle krävas uppväxt utan struktur, och det omöjliggörs så fort ett samhälle i någon form uppstår.
Så jobbar vi med nyheter