Stockholm på Gustafs dagar
CHRISTOPHER O'REGANGUSTAF III:s StockholmGlimtar ur 1700-talets stadslivForum
Målning av Pehr Nordquist visar hur vissa måste gå igenom en långdragen procedur hos hårfrisören med puder, pomada och vassa nålar.
Foto:
För att bedöma hur - eller om - han har lyckats, vore det av värde att veta just vilka dessa påstådda överdrifter var och exakt vilka tolkar det var som, i O"Regans ögon, var skyldiga till schablonbeskrivningarna. Bellman? Fischerström? Hochschild? Strindberg? Alla dessa källor som han själv använder sig av, tillsammans med samma brev och dagböcker som många av hans avfärdade historiker har haft som källmaterial. Att en index saknas hjälper givetvis inte argumenteringen.
Personligen anser jag att Anna Maria Lenngren ger de bästa Stockholmsskildringar i några koncentrerade dikter, trots att hon aldrig framställde sig som stadslivets förmedlare. Hon är inte nämnd i denna bok. Inte heller det musikaliska sällskapet Utile Dulci eller det glada gänget, Par Bricole.
Den är annars en vacker bok och de många nytagna färgfotona av modeller i gamla kläder, är ett värdigt supplement till det övriga rikt tilltagna bildmaterialet. Det är lite synd att texten till bilderna är så små och svårlästa men jag får skylla på mina gamla ögon och hoppas att yngre människor inte har samma svårigheter som jag. Själva bilderna är utmärkta. Trots den obestridliga smutsen, misären och den höga dödligheten, har Stockholm alltid varit en otrolig vacker stad.
Själva idén, att dela upp livet under Gustaf III i olika komponenter, som kläder, maten, nöjeslivet, brottsligheten osv, är i princip beundransvärd. En nackdel med snuttifieringen är att det begränsade utrymmet inte lämnar mycket utrymme för närmare granskning av någon speciellt intressant avdelning. Jag skulle gärna, till exempel, vilja få mera kött på benen om den påstådda "fullständiga hysterin kring allt engelskt" som utbröt i Stockholm 1780, som trots ivriga studier om denna period tydligen har gått mig förbi.
För att sänka den kulturella nivån något, vill jag diskutera ett otrevligt ämne. Jag hade för mig att de flesta torrdass låg på vinden och att renhållningskvinnorna hämtade innehållet och rodde ut på Klara sjö, där allt kastades i sjön. O´Regan däremot menar att kvinnorna hämtade avträdesorenligheten (fint ord!) från utedass på bakgårdarna, lastade kärlen i en stor båt (måste ha varit en väldigt stor båt) och transporterades till avlägsna platser utanför staden. En av oss måste ha fel.
Också uppgifter om kakelugnar verkar vara dubiösa. O´Regan påstår att kakelugnar är en genial svensk uppfinning, till alla patrioters förmodade glädje. Kakelugnsexperten Margareta Cramér, däremot, pekar ut tyskarna som de verkliga uppfinnarna. Det verkar som om O´Regan har haft lite besvär med Gustaf III:s kronologi, (som dog 1792) eftersom han använda sig av kommentarer från Acerbi"s resor 1798 och 1799, E M Arndts resa år 1804, Julius resa 1800, och F W Schuberts resa 1817.
Min åsikt om misären och eländet i Stockholm under Gustaf III har inte rubbats nämnvärt av denna bok. Jag är emellertid, som alla andra, alltid öppen för omvändning, om pålitliga fakta presenteras.
Så jobbar vi med nyheter