Starka förebilder lockade till Fogelstad

Till i somras i Julita producerades utställningen Resan är inte slut, den berättar om de kvinnliga pionjärerna kring Kvinnliga medborgarskolan Fogelstad och nu visas den här i Norrköping, något anpassad till museets entréplan. Den berättar om de här starka kvinnorna som i sina egna yrken arbetade för kvinnors rätt.

De är fem i en kärna, de som här beskrivs som "spindlar i nätverket". Så kan man se om deras olika engagemang för fred, för lagar som diskriminerade kvinnor, för kvinnors rätt att bestämma om de ska föda barn, mot de orättvisa lönerna - alltså mycket av det som både kvinnor och män kämpar för idag.
Den första upptäckten när riksdagen öppnade för kvinnor var att man också måste ta sig igenom den öppna dörren och våga. Det andra var att få kvinnor var så särskilt intresserade av "sin" sak. Motståndet fanns i alla läger.

De rådiga samlade sig till diskussion och beslut: skolning krävdes. Ungefär så kom Fogelstadskolan i Julita till. Här var det viktigt att blanda hög och låg, att alla skulle synas, de stimulerades att berätta om sina liv, de fick spela rollspel, de fick studera demokrati och, kanske inte minst, de fick vila från sitt dagliga slit. Termen hjärta, hjärna och hand gällde.Man kan ju föreställa sig vilka problem det kunde bli när hus och barn och make skulle lämnas. Inte nog med att kvinnorna skulle få rösta.

Godsägaren Elisabeth Tamm som kom in i riksdagen liksom socialarbetaren Kerstin Hesselgren, på Fogelstad kom de att möta pedagogen Honorine Hermelin, läkaren Ada Nilsson och författaren och journalisten Elin Wägner.
Medvetna, drivande, radikala och också starkt kristna kvinnor.
I utställningen berättas också hur både Moa Martinson och Siri Derkert kommit med, liksom många andra som har stött kvinnorörelsen, men också själva behövt söka stöd.

En Norrköpingsvinkel finns med då kvinnor som drabbasdes av textilkrisen 1917-1919, kunde få jobb med att rensa rovor på Julita - med Honorine Hermelin i främsta ledet.
Det är en sorts grundläggande utställning som än en gång påminner om att några har gjort avgörande insatser i kvinnokampen men också pekar på att arbetet är lika aktuellt och måste fortsätta. Av kvinnor och män.
Brittmarie Engdahl

Starka förebilder lockade till Fogelstad

Kvinnohistoria har verkligen tagits om hand på Arbetets museum. På de mest skilda vis må sägas, men alltid tillkommer nya undrande och de som vill veta hur det började. En start för kvinnohistorien kan sägas ske då vi fick rösträtt. Alltså 1921, till valet -22.