Starka bilder för förändring
ODD UHRBOM Tidsbilder och fotoreportage Arbetets museum 30 okt-30 jan
En av de mer berömda porträtten från det som blev boken Gruva när Sara Lidman fått se bilderna. FOTO: ODD UHRBOM
Foto:
Det var egentligen det Sara Lidman menade med sin titel Gruva.
Det avslöjar Odd Uhrbom för press och personal på Arbetets museum inför utställningen som öppnar på lördag.
Det är bilderna i svartvitt från ett reportage Odd Uhrbom gjorde 1967 som kom att få text av Sara Lidman, det blev en bok som blev en av de stora händelserna denna starkt politiska tid.
- Själv hade jag fått insyn i industriarbete när jag jobbade på Konsum och sålde mat inne på Volvo-Köping-verken. Aldrig detta, det måste vara det värsta jobbet tänkte jag då.
Odd Uhrbom som föddes i Norrköping, växte upp i Köping och numera bor i Uppsala, gick på Christer Strömholms fotoskola på 60-talet och efter Gruva följde en lång rad reportage. På museet visas nu utöver ett urval av Gruva-bilderna, reportagebilder från Palestina, Afghanistan vid två olika tillfällen, det är alltså länder i krig, men det ser framför allt oerhört fattigt och "lågteknologiskt" ut. Och så barnen mitt i det. Från tenngruvorna i Bolivia ser vi också en serie, dessutom en bildvisning, Vem bryr sig om Tsito? som berättar om en by i Ghana.
- Det är de sociala förhållandena jag vill skildra, säger Uhrbom, hela vitsen med det estetiska är att det ska göra mitt berättande tydligare. Det har inget med yta eller form att göra som jag gärna tycker att unga fotografer är för intresserade av idag.
Gruvabilderna är tagna i befintligt ljus, en nyhet för sin tid och, berättar han, hörde till det experimenterande fotoeleverna sysslade med på den tiden. Man pressade filmen och använde ryssoppa till framkallning. LKABs egen fotograf sa att det skulle vara omöjligt.
Det blev uppståndelse när boken kom ut -68, men då var Odd Uhrbom i Beirut.
- Jag vet inte om det blev så stora förändringar där uppe sedan, månadslön infördes vet jag och några förbättringar av miljön, men inte så stora. Storstrejken tror jag Sara Lidman får ta åt sig äran av. Men idag förstår jag att många arbetar alldeles ensamma i orterna, de har finare maskiner men är istället helt isolerade. Frågan är om det är bättre.
Så gjorde han ett liknande dokumentärt reportage fast i färg, ganska nytt då, 1977, det var från Fagersta. Också här möter vi människor i arbete som ser rätt in i kameran och bilder från miljöer, de flesta med ett koncentrerat starkt berättande drag.
- När jag kallar utställningen Tidsbilder är det för att jag söker sanning med kameran, det jag ser och upplever just när jag är på platsen.
Det senaste arbetet som visas här handlar om hemlösa i Uppsala. Odd Uhrbom är upprörd när han talar om att kommuner låter människor leva så. Han har följt en kvinna som arbetar med dessa hemlösa och säger att en liten källarlokal finns numera som hjälp för de här kvinnorna.
- Det är för lite men visst, det är något.
Så jobbar vi med nyheter