Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Stark Penn och lysande manus

Kultur och Nöje2012-03-11 15:03

This Must Be The Place

Cnema

Regi: Paolo Sorrentino

I rollerna: Sean Penn, Frances McDormand, Judd Hirsch, David Byrne, Harry Dean Stanton m fl.

Betyg: 4/5

Mannen som i början av filmen friserar sitt stora hår och applicerar läppstift är samme man som spelat hårdingen Jimmy Markum i ?Mystic River?, Harvey Milk i ?Milk?, Paul Rivers i ?21 Gram? och Sam Dawson i ?I Am Sam?. Sean Penn är vår tids Robert De Niro (innan De Niro vände sin karriär och blev humorgubben), han går in i roller och blir i sina karaktärer.

I ?This Must Be The Place? spelar han före detta rockstjärnan Cheyenne. Han bor på Irland med sin fru, som traktens respekterade kuf. Hans hårda yttre balanseras av en väldigt timid och mild personlighet, angränsande till ett barn. Frun spelad av Frances McDormand är livets motor på den enorma herrgården. Cheyenne är tyngd av en olycka som hans musik orsakade för 20 år sedan och meningslösheten har täckt över hela hans tillvaro. Så en dag blir han tvungen att efter 30 år ta sig till barndomshemmet när nyheten om hans pappas död når honom. Väl i New York upptäcker han att hans far ägnat hela sitt liv åt att hitta fångväktaren Alois Lange från förintelsen. Här hittar den vilse Cheyenne äntligen riktning i livet. Han tar sig ut på en roadtrip genom USA för att slutföra det fadern startade.

?This Must Be The Place? börjar som en rolig historia om en udda karaktär för att ändra mål och istället fokusera på Cheyennes jakt på sig själv. Manuset är fantastiskt dialogburen som ger upphov både till skratt, förvåning och djup. Ett vackert fotoarbete styr berättelsen åt rätt håll och det är lite skönt med en film om en föredetting som inte går ut på drog- eller alkoholproblem. Filmen liksom Sean Penns skådespeleri balanserar hela tiden mot det överdrivna men håller sig på rätt sida. Ibland är den för fylld med sidohistorier och kan ge ett vilset intryck men för det mesta är denna film en rörande pärla av värme och vemod. Om inte annat måste den ses för en oförglömlig scen där Penn och ett barn framför ?This Must Be The Place? tillsammans.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!