Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Stark, omskakande och högaktuell föreställning

Här på förlossningssalen, tilllbringar tre kvinnor ett dygn tillsammans. Cecilia har mist ett barn, Stina väntar på sin son och Hjördis vill inte ha sitt barn. Foto: Robert Svensson

Här på förlossningssalen, tilllbringar tre kvinnor ett dygn tillsammans. Cecilia har mist ett barn, Stina väntar på sin son och Hjördis vill inte ha sitt barn. Foto: Robert Svensson

Foto: Robert Svensson

Kultur och Nöje2009-09-21 03:00
Ulla Isaksson skrev manuset till Ingmar Bergmans film Nära livet 1958. Filmen orsakade debatt vid premiären, då den behandlade ämnen som för den var tabubelagda, som olagliga aborter, missfall, ja allt som föregick i kvinnoklinikernas slutna världar.Först nu har hennes verk premiär som teater, och det är fortfarande ur ett folkhemskt femtiotalsperspektiv föreställningen spelas upp.Tre kvinnor, den ambivalenta Cecilia som kommer in med blödningar i fjärde månaden och får missfall, Hjördis, den unga, ensamma tjejen som tidigare genomgått en olaglig abort och som nu är gravid igen, och så den lyckliga höggravid Stina, som när som helst ska föda, hamnar i samma sal, och deras öden vävs under ett par dagar samman. Under den känslomässigt intensiva tid de tillbringar tillsammans möts dessa tre kvinnor, deras vitt skilda öden och liv, och trots olikheterna knyts band, låt vara tillfälliga, dem emellan, men också med sköterskorna på avdelningen. Scenen är stramt hållen i ljusa, draperade ytor och inga detaljer distraherar helheten, någonting som femtiotalsepokens retrokitsch annars skulle kunna inbjuda till. Förändringarna i det sparsamma scenografin sker genom smidiga förflyttningar av skådespelarna själva, och mjuka skiftningar i ljus och rörelser i draperierna.Det är mycket behagligt i sin smakfulla enkelhet.I föreställningen finns några korta danssegment invävda, något som brukar kunna upplevas som omotiverat och ibland rent irriterande, men i Nära livet finns det en logik i dessa partier, ja en nästan förklarande bäring.Skådespelarprestationerna är överlag starka i sin känslighet, och några av de medverkande bär till och med flera roller. Det är ett flödande tempo genom hela föreställningen, och dynamiken mellan skådespelarna är tajt utan att verka övertränad..Intensiteten i Stinas förlossningsscen är rent gnisslande i sin råa realism, och Ida Löfholms prestation och närvaro är där helt omskakande.I sin helhet är Nära livet en mycket stark, ja faktiskt en riktigt omskakande föreställning, och trots att historien som berättas är präglad av sin tid, för femtio år sedan, så är den problematik som belysas alltid högaktuell och tidlös: kvinnors relation till det nya liv de bär inom sig, eller förlorar, eller inte alls vill ha.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!