Elena
Cnema
Regi: Andrej Zvjagintsev
I rollerna: Nadezjda Markina, Andrej Smirnov, Aleksej Rozin, Jelena Lyadova m fl.
Betyg: 4/5
I Andrej Zvjagintsevs film ?Elena? sker allting i en långsam bevakad takt. De flesta sysslor packas upp ordentligt framför kameran, även de mest enkla som när någon häller kapselkaffe i en kopp. Precis på det sätt som Elena pedantiskt sköter vardagen och hemmet för sig och sin man Vladimir. Kärleken mellan paret är inte av den synliga karaktären, det är genom vardagssysslorna förväxling av omtanke sker.
Båda har varsitt barn som inte har ärvt föräldrarnas skötsamma natur. Vladimir är rik och Elena vill att han hjälper henne muta in sonsonen på universitetet. Maken är inte riktigt lika pigg på idén.
?Elena? skildrar ett kallt Ryssland där hoppet övergett människorna för länge sedan. I filmen är Elena den enda person som visar att hon bryr sig om någon annan. De andra, barnen och maken, är mest intresserade av sig själva och upplösningen på sina egna problem. Genom den här familjens vardag lyckas regissören få in hela Ryssland, klyftorna och ensamheten. Solidaritet är inte ett begrepp som existerar. Ryssland har blivit ett skal utan innehåll, där både de rika och de fattiga slutit sig inåt och slutat bry sig.
Michail Krichman utsökta fotoarbete och Philip Glass mastiga musik är ett av de två starkaste elementen i filmen. Musiken sveper fram känslor som filmen inte alltid berättar, den är i princip bättre än den film den ackompanjerar. Fotot är skarpt och de flesta bilder ser ut som stillfotografier som skulle stå sig som konstobjekt.
Filmens svaga punkt är användningen av grundhistorien. Här finns en hel del potential som den inte lever upp till. Ibland får tittaren känslan att Zvjagintsev tänkt att han inte ska ta den enkla vägen och berätta den vanliga historien, ett grepp som fungerar om alternativet är bättre.
