Vad kan sÀgas om dessa musikanter, tenorsaxofonisten Scott Hamilton och pianisten Jan Lundgren med trio, som inte redan sagts? Scott Àr ett kapitel för sig. De flesta behöver hela första set för att komma igÄng, medan Scott Àr pÄ topp direkt. Det samma gÀller Jan Lundgrens blixtrande pianospel.
Arrangerande Musikföreningen Crescendo hade hĂ€ngt ut skylten âSlutsĂ„ltâ inför onsdagens konsert. Orsaken var gĂ€stspel av den amerikanske tenorsaxofonisten Scott Hamilton nĂ€stan pĂ„ dagen tvĂ„ Ă„r sedan förra besöket. Med sig hade han, nu liksom dĂ„, pianisten Jan Lundgren, basisten Hans Backenroth och trumslagaren Kristian Leth. En trio som inte bara kompar utan ocksĂ„ tar egna initiativ.
SpelglĂ€dje och temponVad man genast slĂ„s utav Ă€r musikanternas spelglĂ€dje och lust inför uppgiften. Det börjar med smĂ„nĂ€tt swing dĂ€r speciellt trumslagaren Kristian Leths vispspel imponerar. Hamiltons spel Ă€r pĂ„ tĂ„ direkt. Inga tveksamheter utan pang pĂ„ direkt. I balladen âIÂŽll close my eyesâ frĂ„ngĂ„r Scott direkt balladtempot. IstĂ€llet blir det smĂ„jumpig medium swing som i de första takterna kĂ€nns direkt fel. Efter kort stund gungar med i tempot och allt kĂ€nns naturligt och sjĂ€lvklart. Ett fenomen som upprepar sig under konserten. Scotts tenorsolo bubblar och spritter och plötsligt Ă€r det för nĂ„gra sekunder âO sole mioâ som gĂ€ller!
Swedish balladsFör tvĂ„ Ă„r sedan fick vi prov pĂ„ det som nu blivit en CD; âSwedish Balladsâ. KvĂ€llens första svenska stycke Ă€r emellertid ingen ballad utan pianisten Jan Johanssons tricksiga blues âBlues i oktaverâ, och nu höjs temperaturen ytterligare. Scott tenorsax börjar lĂ„ta rhythm & blues och Jan Lundgrens piano verkar ha turbo inbyggt. Till det kommer ett svettigt bassolo av Hans Backenroth. Visserligen finns en spellista, men Scott verkar inte ta sĂ„ noga pĂ„ det, vilket Backenroth bekrĂ€ftar efter konserten. Scott kan lika gĂ€rna spela nĂ„got som han just kommit pĂ„.
â Det ni kan kan ni och det andra lĂ€r ni er, brukar Scott sĂ€ga, berĂ€ttar Backenroth för mig.
SĂ„ hĂ€r fortsĂ€tter det. âSweet Georgia Brownâ blandas med Al Cohn vackra men okĂ€nda ballad âAh-moore/The underdogâ, Ray Nobles âCherokeeâ och âAck VĂ€rmeland du skönaâ. Eller âDear old Stockholmâ som den heter i USA.
StĂ„ende ovationerPubliken Ă€r vild och stĂ„r upp efter tvĂ„ timmar och vill ha mer. Det blir âMin Soldatâ, kĂ€nd frĂ„n Ulla Billquists inspelning. En perfekt avslutning pĂ„ en helkvĂ€ll i swingens tecken. Och inte ska det vĂ€l behöva dröja tvĂ„ Ă„r innan Scott Ă€r tillbaka.