Zombiefilmer, vampyrfilmer, katastroffilmer…av dessa finns det många. Både sådana som gemene man har hört talas om och andra mindre kända. Därför ter sig det konstigt att filmatiseringen av Max Brooks bok förändrats från en betraktelse efter ett krig till pågående zombiekrig. För själv tycker jag att Brooks variant låter mer intressant och mer originell.
Gerry Lane är en före detta högt uppsatt FN-medarbetare som lagt av för att vara med sin familj. En vanlig vardag när de ska ta sig till skolan med barnen blir det komplett kaos i trafiken, bilar sprängs, människor springer och plötsligt ser vi hungriga zombies hoppa på allt och alla. Zombies är i vanliga fall svaga på en viktig punkt, de är långsamma. Inte i ”World War Z”.
Dessa zombies är det ingen hejd på. Totalt kaos har brutit ut och vi har knappt hunnit sätta på oss 3D-glasögonen förrän familjen är på ett skepp med militärer och andra. Gerry, spelad av Brad Pitt, är egentligen ointresserad av att hjälpa mänskligheten men det är enda sättet hans familj kan få någonstans att leva. Så han ställer upp.
Marc Forster är en regissör som tar sig an det mesta. I hans CV finns filmer som ”Finding Neverland”, ”Monster’s Ball”, ”Stay”, ”Quantom Of Solace” och ”Flyga Drake”. En del regissörer har en egen stil, en atmosfär som alla deras filmer har. Forster kan byta skepnad utan problem, därför klarar han av att göra både en film som ”Flyga Drake” och ”World War Z”. Den är inte hans stund på toppen men om du släpper krav på logik (det är trots allt zombie-epidemi över världen …) så blir filmen en spännande katastroffilm. Inget mer och inget mindre.