<span class="rub1"><span class=color style='color:#BF0220;'>Film</span></span>: Finskt hårdkokt och tvärtemot
Mycket hårdkokt och lite, lite sentimentalt, med lysande fotografering och fint spel, berättar Aki Kaurismäki ännu en av sina historier om förlorare och kriminella i Helsingfors utkanter, barer och ölschapp.
<span class=color style='color:#0a5cf3;'>LJUS I SKYMNINGEN
Harlekinen
Personskildringen och det sociala melodramat är inte lika inspirerat och mänskligt djupt som i Mannen utan minne och många andra filmer, men som lakonisk skildrare av melankoliska stämningar och stadsmiljöer i färgmättade bilder har Kaurismäki drivit sin stil till fulländning. Därför vill man ändå gärna hylla den här filmen, ett typexempel på hur nästan samma grundmaterial i en rad filmer kan förfinas till mästerskap.
Janne Hyytiäinen gör starkt intryck som godtrogen nattvakt, mobbad på jobbet och ensam på fritiden, som utnyttjas och sviks två gånger av en falsk blondin, en brottslings hålldam. En förlorare, ytligt sett, men med en stoisk, ständig optimism som kvarstår trots torftigt liv och fängelsestraff. Dessutom lyssnar en korvförsäljerska med sympati när han över en halväten knackkorv beskriver sin dröm om egen vaktfirma.
Det är den torra humorn, det totala avvisandet av grov sentimentalitet i spel och situationer och den långt drivna korthuggna stilen i repliker, mimik och bildval som imponerar i filmen. Kargheten i stilen vore nästan självparodisk om den inte gavs dramatisk substans av den realistiska misären i miljöerna. Gangster- och kroginslagen däremot andas i Timo Salminens foto en blandning av Edward Hoppers ödsliga stadsmotiv och de överdrivet tydliga typerna, i effektstarka färger och ljusdunkel, i bättre seriealbum. I båda fallen är det fråga om en sorts bakvänd romantik som blandar tjusigt och sjaskigt.
Och romantiker trots allt är nog Kaurismäki. På ljudbandet hörs som vanligt finska ballader med tragiska texter, blandat med Carlos Gardels tango Volver, operaarior med Jussi Björling och ohyvlad rockmusik. Här finns all överdimensionerad känsla som rensats ut ur bilderna. Kaurismäkis sparsamt valda bilder, kombinerade med braskande musik, liknar det bästa i stumfilmens tradition.
Så jobbar vi med nyheter