Gästspel
Uppsala Kammarorkester
Ledare och solist: Nils-Erik Sparf, violin
Konsertmästare: Klara Hellgren
De Geerhallen Norrköping
Musik av: Mozart
Det var en glest besatt De Geerhall i torsdags kväll när Uppsala Kammarorkester gästspelade. Det tycker jag är både märkligt och lite sorgligt för visst finns det andra orkesterar än SON som är värda ett besök! Nåväl, vi som var där fick en helafton med Mozart och ibland blev det faktiskt just lite mycket av den varan. Mozart alltså!
En symfoni och tre violinkonserter så där rakt av kändes lite för sockrat för en helafton och just valet av repertoiren erbjöd inte heller något större tuggmotstånd. Däremot var Uppsala Kammarorkester värda ett besök och ensemblen kändes verkligen som en helhet konserten igenom. Man inledde med att stående spela Symfoni nr 27 G-dur med ett ystert och livfullt gung. Den slanka tonbilden tar ett tag att vänja sig vid, en kammarorkester får ju en helt annan sprödare klang än en fulltalig symfoniorkester, men detta kammarsymfoniska kluckandet gav en graciös lätthet åt spelet. Riktigt mozartskt i konturerna!
Till Violinkonsert nr 1 B-dur äntrade Nils-Erik Sparf scenen, en nestor i sammanhanget, och spelade mycket fritt och otvunget. Dock saknade jag både gnista och energi, en del avslut var onödigt plötsligt avhuggna och kändes instabila. Violinkonsert nr D-dur fick ett stadigare och mer målinriktad framförande med prydliga kadenser, riktigt schvungfullt på sina håll. Kammarorkester och solist bar tilslammans konserterna och det gynnar helheten. Betydligt mer bett och vilja hörde jag slutligen i Violinkonsert nr 3 G-dur. Ett skirt, genomskinligt skimmer låg över adagiot och det blev både vilsamt och prydligt i det avslutande allegrot.