"Soppan såg ut som en hög med maskar"

På kvällarna åt vi middag ute och upptäckte att de hak som såg lite halvsunkiga ut, var dom som hade godast mat och trevligast personal. En kväll skulle vi slå på stort. Vi blev tipsade om en by vid havet som hade fantastiska restauranger. Vi åkte lååångt med taxi och blev avsläppta i hamnen. Tre barnfamiljer fast beslutna att hitta den bästbästa krogen föll för det stora, pampiga vitmålade trähuset med jättealtan, enorma korgmöbler och fotogenlampor. Det var som hämtat direkt från amerikanska södern. Borta med Vinden typ. Krogen var inte billig, men vad tusan EN kväll kunde vi faktiskt unna oss nåt RIKTIGT bra sa vi. En vitklädd servitris placerade oss vid ett gigantiskt långbord i ett helt vitt rum...där det stank parfym. I väggkontakterna satt såna där luktgrejer man har på toaletten annars. Jag ryckte ur dom, sen kunde vi andas igen. Så kom maten. Pyttepytteportioner på jättestora tallrikar. Och var sin rund minibulle med smör (som visade sig kosta 30 spänn styck). Maten var ingen höjdare. Riktigt dålig faktiskt. Har förträngt vad jag åt men minns min syrras bläckfisksoppa som såg ut som en hög med maskar. Den lämnades orörd. Så skulle jag besöka toaletten. Alla tre toastolar var fullproppade med både det ena å det andra. Totalstopp och riktigt snuskigt. Personalen förklarade att det inte fanns nåt vatten utan att man skulle ta med sig en fylld hink att spola med. Jaha! Nu fattade vi varför luktgrejerna fanns i restaurangen. Vi kunde bara garva åt oss själva när vi med tomma magar och plånböcker tog taxin tillbaks till hotellet.
Så var semestern slut å vi kom hem till vårt vita mexitegelhus igen, som till skillnad mot restaurangen är ganska fult på ytan. Där har vi bott i drygt 10 år. Innan vi köpte det hade vi gått förbi många gånger och förfasat oss över hur smaklöst det var. Fast när huset blev till salu gick vi på visningen. Jag blev helsåld direkt, men maken vägrade demonstrativt ta emot mäklarens papper. "Jag vill inte bo i ett skitfult mexihus" sa han. Först. Sen smälte han också. För bakom den trista fasaden fanns en otrolig charm. Under ytan är ofta saker och ting något helt annat än man först trott!

Information till våra läsare

"Soppan såg ut som en hög med maskar"

Vi var nyss på Lanzarote. En kal, karg, vulkanisk Kanarieö. På ytan stentorr, gråbrun och tråkig. Men under ytan en mysig ö befriad från värsta charterfällorna och supande turister.