Sommar med Ragnar Sandberg
I sommar kan vi gå till Konstmuseet för att se på fina målningar. Det kommer kanske inte att slingra några långa köer framför det imposanta huset, men de besökare som vill se en fullödig bild av ett gediget konstnärskap kommer också att få göra det.
Foto:
Utställningen är en del av den utställning på Liljevalchs i Stockholm i våras där flera hundra av hans verk visades. Här vinner man på koncentration och bilden av Sandberg blir klarare.
Ragnar Sandberg levde 1902-1972 och var starkt orienterad mot Frankrike, främst Paris där han bodde i kortare och längre perioder. Åren 1947-1958 var han professor på Konsthögskolan i Stockholm.
I Sandbergs måleri finns en lust som lyser ur det kornblå, det rosa eller det glödande solljuset, han är klatschig och vågad men man blir aldrig oroad, behärskningen är total, balansen perfekt. Trots experimenterande och långtgående geometriska beräkningar, trots (eller tack vare) en väldokumenterad etisk hållning och noga provad konstuppfattning finns det vitala flödet där. Ögat letar ljuspunkten, den som låter färgen blänka, det är som konstnären utgår från den punkten. Människor agerar, det är mycket gester och aktion, vi ser dem vid hav och i trädgårdar och så en rad självporträtt, som den unge mannen, en allvarligt blickande 23-åring ser på oss, själv kan han här säkert sin Matisse.
Ragnar Sandberg har brottats med sina verk, i olika perioder är det mödan som tränger fram, han skissar och räknar, vinklar och mäter, inte så att detta inkräktar på spänst och närvaro, det är istället så att - som i sviten av blå vinglas eller den där måsarna är tecknen - han låter oss märka kampen och den där obändiga strävan, man får ta del. Han pekar på hur livet kan se ut, i de lyckligaste fallen hör man måsarnas skrän, kan känna doft av hav och växter. Eller känns kriget - hans kärlek till Frankrike medförde stark antipati mot det tyska och visar det bland annat i Non-intervention från 1937.
Det är lätt att följa Sandbergs utveckling i utställningen, inte minst för att några av de motiv han ägnade mest kraft, kvinna med måsar, badande pojkar och de där vinglasen, visas som sviter.
Ragnar Sandberg växte alltså upp i Bohuslän. På Valand hade han Tor Bjurström som lärare och museet passar på att visa några dyrgripar ur de egna samlingarna i caféutrymmet. Ivan Ivarsson finns också där, kamrat och inspiratör, såväl som Carl Kylberg och den franske målaren Bonnard.
Första egna utställningen blev på Paletten i Göteborg 1035 och krigsåret 1939 i London. 1947 flyttade han till Stockholm, blev lärare och samma år han dog visades en stor retrospektiv utställning på Konstakademien.
Passa på att se fint måleri, utställningen finns kvar till 24 augusti.
Så jobbar vi med nyheter