Som väntat av Hellacopters
Club Mogwai, Hugos
Publik: 450 (fullsatt)
Betyg: 3
Egentligen vet jag redan på förhand att Hellacopters kommer att bjuda på ett tight framförande, att kvällens födelsedagsbarn, basisten Kenny Håkansson kommer att stå på sin kant och se lika oengagerad ut som vanligt och att Anders "Boba Fett" Lindströms piano kommer vara på tok för högt mixat. Man vet vad som väntar när Hellacopters står för underhållningen. Ändå finns där någon form av förväntning, bandet brukar ju alltid bjuda på intensivt ös när de beträder små, trånga klubbscener.
Allt det ovannämnda slår självfallet in och stället känns nästintill för litet när ett av Sveriges populäraste rockband kommer på besök. Det är fullt och stämningen är mer än god. Stockholmarna öppnar spelningen starkt. Energiska "Gotta get some action" inleder vad som skulle kunna bli en ren eriksgata. Fram till hitlåten "Toys and flavors" svänger det otroligt och när just nämnda hitlåt brakar loss blir publiken som tokig.
Mot slutet av låten blir en besökare till och med så inspirerad att denne ger sig upp för att publiksurfa. Ett tilltag som inte slutar bättre än att landningen sker på delar av bandets utrustning, vilket får till följd att så väl trummor som gitarr tystnar i PA-systemet.
Det händer oförutsedda saker även på Hellacopters-konserter. Tyvärr blir incidenten något av en vändning. Frontmannen Nicke Andersson tycks surna till och gruppen följer efter en stunds tystnad och tekniskt strul upp hitlåten med en fasansfull version av "No song unheard".
Oengagerat och ängsligt, utan vare sig energi eller känsla. Jag står som ett frågetecken, vad var det egentligen som hände? Efter detta repar sig bandet hyfsat, men kommer aldrig tillbaka till den inledande nivån. Det kvittar hur många hitlåtar de ståtar med när känslan är att bandet inte
är helt hundra. Bitvis framstår det bara som en dag på jobbet för gruppen.
Visst är det fortfarande så att bandet rent tekniskt spelar imponerande, jag slås främst av hur bra Nicke Anderssons sång låter live, men när framförandet inte brinner, inte är så där förförande syns Hellacopters brister mycket tydligare. Ärligt talat händer det inte särskilt mycket på
scenen. Lite mer än bara viftande på hårmanar och soloposer borde man kunna önska. Mellansnacken av typen "mår ni bra", "tack så mycket" och framförallt "nästa låt heter" blir snabbt tröttsamma, där hade man kunnat förvänta sig betydligt mer.
Hellacopters bjuder en i grunden bra konsert, men det bestående intrycket är att de inte brinner för att vara i Norrköping.
Så jobbar vi med nyheter