Som ritade drömmar

Det är något galet över Leif Elggren, som en vulgär fantasi han släpper ut, som sina tecknade drömmar. Själv säger han att den kommer till honom - konsten. Sina kungariken har han däremot tänkt ut i snudd på hybris.På väggarna har han hängt sina teckningar, de han gjort liggandes i soffan, med kulspetspenna och ett papper som samarbetar.- Det är som att skriva poesi. Allt som behövs är penna och papper.Och det är ett ständigt flöde av Leif Elggrens teckningar. Teckningar som tillkommer enligt en viss ritual, som viks och visar en början och ett slut och där mitten finns, men blir hemlig förutom för ägaren. Betydelsen är betraktarens. Förklarar sin konst gör han inte.- Jag vet inte vad det är, jag kan inte dess berättelse. Det finns ingen kronologi, ingen början inget slut. Han säger att det kan vara en bok på gång. 400 - 500 teckningar. Ett ständigt flöde. Kontrollerade och ändå fria.De är inte helt behagliga, hans tecknade figurer. De skulle lätt kunna avfärdas som streckgubbar. Tråkiga, tröttsamma och intetsägande. Istället bjuder de in till rörelse. De vill något. Svårt att riktigt veta vad. Det gör dem obehagliga. Svåra att ha kontroll över. Som drömmar.Som en av flera kungar över Elgaland-Vargaland har Leif Elggren full kontroll över de hittills 803 medborgarna.Efter sedvanligt ansökningsförfarande kan vem som helst bli medborgare.- Man fyller i ett ansökningsformulär och bifogar två foton av sig själv, sedan får man ett pass hemskickat, säger Leif och får det att låta som något fullständigt naturligt.Men var ligger landet där alla kan bli kung, där män kan bli drottningar och bara två personer har nekats medborgarskap? Grundandet skedde den 27 maj 1992 som ett konstprojekt av Leif Elggren och Carl Michael von Hausswolff och riket består av världens geografiska, mentala och digitala gränsområden; polarområdena, internet, världshaven och området mellan alla staters gränser. 1994 ansökte man om plats i FN.- De tog emot ansökan, men lade den längst ner naturligtvis och där ligger den säkert kvar, säger Leif Elggren.Elgaland-Vargaland har sina egna lagar, sina egna frimärken märkta KREV 10 Thaler. - Det är något löjligt över kungar, att man kan vara kung, över hyllandet, säger Leif som bestrider att han skulle vara av en särskilt rojalistisk sort. Snarare tvärtom menar han.Sina drömmar började han skriva ner som väldigt ung och för länge sedan väcktes drömmen om att kunna lyssna till ett grafiskt tryck. När tekniken gjorde det möjligt såg Leif till att bli budbärare av det eventuella meddelande som döljer sig ännu otolkbart.- Kanske är jag den vars uppgift bara var att göra lyssnandet möjligt, inte tolkandet.I Leif Elggrens världar kan man färdas länge oavsett om de består av svarta streck på vit botten, klippta kungakronor i aluminium, ljudinspelningar eller gratisutdelade tidskrifter med nästintill oläsbart innehåll. Det är som en allvarsam lek han roar och oroar oss med.

Information till våra läsare

Som ritade drömmar