Snapsen smörjer publikens humör

Med sig har de ett potpurri av julsånger som de fyrar av i ett hisnande tempo, som en kommentar till att den fridfulla julen i vår moderna tid kommit att bli en högtid som stressas bort.
Tanken är god. Resultatet mindre lysande. Efter den tempofyllda inledningen lugnar det sedan ner sig en aning och Pontus Helander och Carina Perenkranz tillåts breda ut sig i en för dem oerhört typisk sketch där de utklädda till granar får in både en och femton ordvitsar och några direkta träffar under bältet. Småfyndigt och med förtjusta leenden bland de, vid det här laget sprängmätta, livsnjutarna i publiken. Inte bara sprängmätta för den delen. Julsnapsen har börjat göra sitt också och det är precis så det är uttänkt. Det här är en julshow med material för en publik som sniffat en och annan gång på rusdrycken. Det känns som att det krävs för att spektaklet ska komma helt och hållet till sin rätt. Humorn har en given plats i de tre korta akterna, men tyngdpunkten ligger ändå på musik. Förinspelad musik. Bitvis blir det lite väl mycket karaokestämning över hela showen. Hade det inte varit för att ensemblen besitter goda sångröster hade det lika gärna kunnat vara karaoketimme på Palace. Samma Palace som det drivs med i en småskojig sketch där Perenkranz spelar avdankad julalkoholist. Personligen kan jag tycka att det är lite slöseri med talang att ha Johan Östberg ståendes att sjunga till förinspelade bakgrunder. Något han visar med eftertryck när allt plötsligt går snett. Bakgrundsskivan börjar hacka våldsamt när en storslagen version av Fames gamla programförklaring "Fame" ska framföras och allt kommer av sig fullständigt. Östberg visar handlingskraft, rycker åt sig den akustiska gitarren och numret framförs akustiskt och med snygg stämsång. Det är showens odiskutabelt mest lysande stund och frågan är om inte ensemblen borde fimpa skivan och ta upp den här versionen på repertoaren även fortsättningsvis. Efter detta återgår dock allt till det vanliga och karaokebakgrunderna är tillbaka samtidigt som tempot skruvas upp. Folk står upp och klappar entusiastiskt takten när ett pärlband av hårdare klassiker radas upp. "Highway to hell" (AC/DC) och "We will rock you" (Queen) är bara några av godbitarna som fyras av och när gänget ikläder sig krulliga peruker och bjuder på Magnus Ugglas "Kung i baren" som extranummer brölas det för fullt runt matborden. Då måste man ändå medge att showen fyller sitt syfte. Det är billig underhållning för en snapsande publik och som sådan fungerar den onekligen.

Information till våra läsare

Snapsen smörjer publikens humör

Publiken sätter kallnande prinskorv och rykande Jansson i halsen när Chopp Events showgäng stormar in på scenen med en Lucia-klädd Johan Östberg i spetsen.