Smärtans väg - om aids i Sydafrika
South Africa Via Dolorosa Elisabeth Ohlson Wallin Arbetets museum
Elisabeth Ohlson Wallin med bilden av den mycket sjuke mannen som fått rådet av hälsoministern att koka en närande soppa - på ouppnåeligt dyrbara ingredienser. FOTO: ANITA KJELLBERG
Foto:
Med berättelsen om Jesus vandring längs Via Dolorosa har hon mött de dödssjuka människorna i en kåkstad utanför Johannesburg. Små bilder som finns i kyrkor, berättar om 14 "stationer" på vägen, har varit nycklar till människorna idag.
600 människor dör varje dag i aids i Sydafrika. Katastrofen har många ansikten, farliga myter får katastrofala följder, farsoten sprids och en sexualmoral som förtiger företeelsen gör allting värre.
Till det en ålderdomlig kvinnosyn om mannens rätt att bestämma.
Dessutom drabbas de fattigaste, de okunnigaste, de som inte har råd med mediciner eller har hört talas om kondomer.
Fotobilderna är som stora rullgardiner, inte lika lysande som de homosexuellt uttryckta scenerna i Ecce Homo.
Men med en belysning som närmar sig reklambilder. Det är en mycket medveten metod.
- Jag ville inte visa människor som ligger på en säck och dör i en hydda, säger fotografen. Jag vill att människor här hemma ska kunna identifiera sig och ana något av det förfärliga som händer.
På sitt sätt missionerar hon. Sprider kunskap med känd historia från kristendomen som verktyg. Och kameran naturligtvis.
Människor har förstått och ställt upp på hennes regi. Men förarbetet har varit gediget, viktiga kontakter har knutits och svenske prästen Lars Gårdfeldt har deltagit och stött. En god planering gjorde att hela arbetet kunde genomföras på 17 dagar på plats.
De flesta människor på bilderna är svårt sjuka, men det märks mest på de trötta ögonen. Den unga Henrietta är en av dem. Hon står i sitt hem, med stöd av sin syster. Hennes man bedrog henne och hon fick smittan. Hon blev gravid och övergavs. Barnet dog. I handen håller hon sonens födelsebevis, inramat. Hon får illustrera den "station" på via Dolorosa där Jesus får sitt kors.
Det är ett elände bortom vanliga beskrivningar, som mannen som fick rådet av sitt lands hälsominister att köpa ingredienser till en soppa som skulle göra honom frisk. Bland annat olivolja. Det skulle han aldrig ha råd med - för det första. Bilden är på alla sätt grym i sin hopplöshet.
På andra ställen finns hopp. Kvinnan som tar hand om sjuka barn när hennes eget dött. Gail Johnson, redan berömd. Hon är adoptivmor till den pojke som trädde fram vid en aidskonferens i Duran för något år sedan och fick många att börja tala om det som händer.
Så kvinnan som visserligen är mycket sjuk, men hon har kunnat få mediciner och det har räddat hennes barn. Hennes lille son har inte drabbats av hiv.
Det är bilden av Uppståndelsen. En märklig kombination av vacker kommersiell reklam och gryende mänskligt hopp.
Ämnesvalet är något av det svåraste. Man kan se det som en spark mot katolska kyrkans skygglappar.
- Religion och sex, säger Elisabeth Ohlson Wallin. Då blir det alltid problem.
I morgon invigs utställningen.
Så jobbar vi med nyheter