Slit och släp när hela världen ska räddas
ANDY McNABMörkvinterÖversättning: Gösta ZetterlundForum
Mc Nab, gillar nog människor mer än intriger.
Foto:
I Mörkvinter är det en före detta SAS-machoman, Nick Stone, som med hjälp av en lika tuff kvinnlig agent, Suzy, skall spåra några flaskor som innehåller ett oerhört dödligt virus. Om de misslyckas ämnar islamistiska terrorister sprida ut giftet i London, New York och Berlin, med miljontals döda, kaos och anarki som resultat. Så långt är formulären av välkända slag. Bokens omslag lovar en spännande lässtund.
Vad omslaget inte nämner är att en stor del av boken handlar om en familjeangelägenhet, nämligen problem med Nicks fosterdotter, Kelly. Hennes problem är i och för sig intressanta men sänker farten på romanen. Spänningen skruvas ned, åtminstone fram till bokens sista del när de två berättelserna tvinnas samman.
Historien börjar i Penang, Malaysia, men miljön i bakgrunden är inte speciellt malaysisk och äventyret kunde lika gärna börja i Mallorca, Miami eller Mjölby. Någon borde tala om för författaren att den fyrspråkiga anslagstavla han nämner inte inkluderar hindi, som han påstår, utan tamil, en stor folkgrupps språk i Penang.
De hemliga agenternas bevakningar av individer och skumma lokaler, och framförallt, deras inbrott på dessa ställen, beskrivs detaljerat. Också deras vapen, kläder och utrustning lär vi känna intill sista knapp. Det blir lite för mycket detaljer för att hålla intresset fånget, om man inte ämnar bli inbrottstjuv förstås.
Dessutom föredrar jag hjältar som har lite högre etisk standard på sitt beteende än en engelsk fotbollshuligan. Den person som ska rädda min värld måste kunna slåss och kanske tänja lagen om det blir nödvändigt för att besegra ondskan. Men rått våld bara som underhållning bär mig emot.
Vid två tillfällen sparkar Nick Stone bovar i ansiktet. I ett fall är boven på Stones sida, så att säga; en antiterrorist fast en otrevlig typ, och han ligger redan utslagen när Stone ger igen för gammal ost. Det andra offret är en förfallen knarklangare, men ändå. Han får spark i ansiktet efter att han har oskadliggjorts. Nick Stone är psykopatiskt överintresserad av att lämna sina skoavtryck i ansiktet på folk under sken av att rädda världen. Rädda världen för vem? Valet står mellan pest och kolera, alltså.
Vad Andy McNab är bra på, är personbeskrivningar. Man känner lätt förakt för hans spydiga chef och hatar några av hans burdusa "kollegor". Nick Stone, trots närheten till sin evigt duschande partner, Suzy, visar lika mycket sensuell karisma som Bosse Ringholm. Men kanske är hemliga agenter av nöden lika kalla och okänsliga som någon landstingsdirektör?
Så jobbar vi med nyheter