Slaget mellan Tirpitz-böckerna

Nu, en kort tid därefter, kommer det skickliga paret Tamelander/Zetterling med sin långt mera detaljerade version om Tirpitz undergång. Det är synd att Norstedt missade några veckors försäljningsmöjligheter, för enligt min bedömning är den senast publicerade boken den mest utförliga av de två.

Tamelander/Zetterling har som lämplig underrubrik "Kampen om norra ishavet", i vilken Tirpitz spelade en oerhört stort roll bara genom att finnas till. Författarna tar oss med på de många riskfyllda ishavskonvojerna och beskriver hur endast blotta hotet av Tirpitz gjorde att en hel konvoj (PQ 17) skingrades som skrämda fåglar med tragiskt resultat för de allierade.

Det var inte bara ett otroligt högt antal skepp (fjorton skepp gick under på en och samma dag) och hundratals sjömän som försvann, utan också den värdefulla lasten.

430 stridsvagnar, 297 demonterade flygplan och 4246 motorfordon förlorades utan att ha varit invecklade i strid på land. Tyska förlusterna då? Fyra av de 130 anfallande planen. Grundorsaken till katastrofen var ett slagskepp som inte ens var i närheten av konvojen, Tirpitz.

Tirpitz påverkade också krigsstrategin på långt avstånd från sin ankarplats i Norge. Britterna var rädda för att om de bara lyckades skada men inte sänka Tirpitz under deras upprepade försök att förstöra henne, kunde skeppet repareras i den enorma dockan vid St Nazaire, Frankrike. Det var denna rädsla som låg bakom det djärva anfallet mot St Nazaire med en "självmords-jägare", HMS Campbelltown som rammade dockan 1942. Kapitlen som handlar om denna attack erbjuder också spännande läsning.

När Tirpitz faktiskt blev allvarligt skadat av de berömda miniubåtarna, gjorde tyskarna reparationsarbete på plats. Andra val saknades. Jag läste nyligen dödsrunan i engelska tidningar över en av hjältarna, Dicky Kendall, som stod på slagskeppet som fånge under tiden han väntade på att hans egna minor skulle explodera under honom. Han dog som fyrbarnsfar i Kanada. Detta har knappast med boken att göra, men hans död kan ändå vara av allmänt intresse, inte minst för författarna själva.

Tirpitz sänktes till slut av RAF med specialgjorda bomber, men vid denna tidpunkt var kriget praktiskt taget vunnet.

Det finns gott om kartor som underlättar för läsarna att följa varje konvoj och som hjälper till med orienteringen över de olika utbrytningar som Tirpitz gjorde. Boken är också rikligt illustrerad med många hitintills okända fotografer. Med sin Tirpitzbok har Tamelander och Zetterling gjort en utmärkt systervolym till sina tidigare berättelse om systerfartyget Bismarck.

Information till våra läsare

Slaget mellan Tirpitz-böckerna

I februari kom den norske författaren Alf R Jacobsen med en redogörelse över miniubåtsräden mot slagskeppet Tirpitz. (FB 2006-02-16) Den var en bra komplettering till alla andra böcker om samma ämne eftersom boken hade en kraftig vinkling till den norska sidan av historien.