Skyll inte på Murphy
Carolina Häggkvist
Foto:
Trafikljuset slog om till rött två meter innan vi kom fram till det. Tvärnit.
- Det här är Murphys lag så det bara dånar om det, sa chauffören, allt som kan gå fel gör det.
- Nej, det är negativt tänkande. Du har en ny bil som går besvärsfritt framåt, tänk på det istället, sa jag.
Jag vägrade tro på sådant trams. Att skylla på Murphy så fort det går åt skogen må vara skönt för stunden, men det leder mig inte framåt i det långa loppet.
Murphys lag myntades av en amerikansk flygvapeningenjör, Edward A. Murphy, 1949. Den ursprungliga innebörden var "om det finns två eller flera sätt att göra något, och ett av dem kan ställa till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet". Edward menade aldrig att vara negativ, han var bara perfektionist. Sedan dess har lagen förädlats ett antal gånger och idag kallas den i folkmun lagen om alltings jävlighet. Stackars Edward. Tänk att formulera en mening som blir känd över hela världen - fast feltolkad.
Plötsligt sprang det ut en älgkalv framför bilen. I centrala Norrköping. Chauffören gick igång.
- Älgar är så Murphy. De springer alltid ut framför bilen, aldrig bakom.
- Du kanske inte ser dem som springer ut bakom&
Jag började rota runt i handväskan efter mobilen, men upptäckte till min fasa att den var borta. Nej, inte nu, varför händer det här mig just nu, tänkte jag, påverkad av Murphy. Med chaufförens mobil ringde jag mitt eget nummer. Jag förväntade mig att mobiltjuven skulle svara med ett hest garv, men istället svarade pappa. Jag hade glömt telefonen hos mina föräldrar. Om telefonen hade varit borta skulle jag ha grämt mig och svurit över tjuven i åtminstone en vecka. Nu pustade jag ut en gång och tänkte aldrig mer på vilken tur jag hade haft som inte blivit bestulen. Istället tänkte jag, varför var jag tvungen att glömma telefonen just idag? Så typiskt.
När jag klev ur bilen upptäckte jag att jag hade skoskav. Murphy. Jag saknade enkronor till parkerningautomaten. Murphy. Affären jag gick in på vägrade växla. Murphy. Dagen fortsatte i jävlighetens tecken och jag blev mer och mer besatt av lagen. Soppåsen sprack på väg ut. Varför, tänkte jag? Varför just jag? När jag slog på tv:n och mitt favoritprogram precis tog slut, trodde jag att jag skulle bryta ihop. Jag ömkade mig själv mer än någonsin. Till slut hade jag inte lust att göra någonting alls, jävligheten skulle ju i alla fall styra mitt liv.
Då bestämde jag att det fick vara nog. Jag tänkte inte längre vara en anhängare av Murphys lag. Efter bara några sekunder kändes det bättre. Negativt tänkande ger negativa känslor. Numera går jag lycklig genom livet och skrattar åt lägenhetsinbrott, punkteringar och benbrott. Om det händer andra vill säga. Jag tror inte på låtsad glädje, men jag tror definitivt att tankens makt är underskattad.
Så jobbar vi med nyheter