Skyddade lite mot drag...
Enkla mattor har naturligtvis också sin historia. Den har textilformgivaren Ylva Kongbäck ägnat sig åt och kan berätta. Allt i en samling som nu visas på Stadsmuseet, Rips & halm i 150 år. Det blir en liten efterdyning av den succéartade vävmässan under den gångna helgen.
Ripsmattor kan berätta om Sveriges historia, åtminstone de 150 år de funnits. FOTO: ANITA KJELLBERG
Foto:
Billig bomull kom till Göteborg och Västergötland var textilens centrum. Där vävde kvinnorna både till hem och till knallarna att sälja. Lite mindre drag från golven blev det allt med en matta på.Forskningen visar att mattan kom västerifrån, Från Västergötland till Halland, Värmland och Bohuslän. Sedan har det spridits vidare, också till övriga Norden.
En ripsmatta har så tät varp att inslaget kan vara av billigaste slag, det syns ändå inte.
Mattorna tog upp mönster som berättar om en längtan efter skönhet. Ylva Kongbäck talar om den fräscha typen till de finare rummen och de murriga, säkert tåligare, till andra utrymmen.
Mönstren har behållits genom åren, oftast dräll, ofta med tydliga kanter i avvikande färg. Ripsmattor var borta några decennier i början av förra seklet men har starkt kommit tillbaka.
Ylva Kongbäck har lett ett projekt i Älvsborgs län för att utveckla halmvävningen som har en historia som liknar ripsvävens. Traditionen lever stark, men också här experimenterar man nu med nya mönster och mer synlig halm. För en "mattarkeolog" har då fynd dykt upp som färgad halm, från Skellefteå, om halm av olika sorter har använts och hur mattor av både halm och säv har dykt upp i såväl Norge som Finland.
På Stadsmuseet hänger i entréns stora utställningshall prov på mattkonsten som långa vepor och vet man inte ett dyft om rips- eller halmmattor är det ändå en fullt tillräcklig skönhetssyn.
Så jobbar vi med nyheter