Skuggan av Ramones
Marky Ramone and the SpeedkingsKulturkammaren, fredagen den 5 aprilKnappt 100 personerArrangör: Pablo
Marky Ramone bjöd inte på sig själv.
Foto:
Sedan Ramones splittring har han lirat i Ramonesprojektet the Ramainz och Marky Ramone and The Intruders. Nu spelar han med The Speedkings som i höstas släppte debutplattan "No ifs ands or buts!".
Baksidan av att ha tillhört ett legendariskt rockband är att alla nya musikprestationer de forna bandmedlemmarna gör jämförs med de tidigare. Det är ett tufft utgångsläge för The Speedkings med tanke på att Ramones hade ungefär lika stort inflytande på punken under 70-talet som The Beatles för popen på 60-talet och nyligen upptogs i "The RocknRoll Hall of Fame".
Marky Ramone har förklarat att han är en trummis i ett band, varken mer eller mindre och att han inte är hela Ramones och inte försöker vara det. Men han tycker att det är kul att spela trummor och vill fortsätta med det.
Problemet är att Marc Bell, som han egentligen heter, lever på varumärket Marky Ramone. På alla affischer står namnet med jättebokstäver och The Speedkings i ministil.
Det krävs inte särskilt hög IQ för att inse att det uppstår ett glapp mellan bandets vilja och publikens förväntningar.
För att Kulturkammarens publik skulle hållas på gott humör slängde några godbitar ut: "Chinese rock", "Sheena is a punk rocker" och ett gäng andra Ramonesklassiker.
Offspringinspirerade The Speedkings låtar är snabbare, mer aggressiva och handlar om tjejer, sex, bilar och bensin. Det uppskruvade tempot gjorde att låtarna förlorade i dynamik och substans, bland de låtar som höll någorlunda fanns "Manuelita", "Fuck shit up" och bandets rockabillyversion av "Teenage R"n"R Suicide". Men bandet haltar live, det är inte särskilt tajt - och Marky Ramone imponerade inte särskilt.
En handfull personer dansade vilt framme vid scenen, men deras entusiasm smittade inte resten av publiken - åtminstone inte mig.
Och kanske var det avsaknaden av en frontperson med förmåga att fylla ut scenen som fick några anarkistiska personer ur publiken att äntra scenen och ta micken ifrån den starqualitybefriade sångaren och gitarristen Nick Cooper. Det är punk.
Marky Ramone må vara världskändis, men att ha en frontpersonen bakom trumsetet fungerar inte, särskilt inte en som i intervjuer har sagt att han inte vill vara rockstjärna - "utan bara vara sig själv". Men under fredagens konsert på Kulturkammaren bjöd han inte ens på sig själv.
Stockholmsbandet Twopointeigt, Norrköpingsbandet The Nifters och glampunkiga Maryslim var förband.
Så jobbar vi med nyheter