Gin & Bitter Lemon
Regi: Stina Ancker
Scenografi: Ilkka Isaksson
Kostym: Ulrika Wedin
I rollerna: Niki Gunke Stangertz, Tobias Almborg, Marika Strand, Sven Angleflod, Gunnel Samuelsson
Lagom till att adventsljusstakarna plockats bort kommer julen till Östgötateatern. I Alan Ayckbourns komedi Gin & Bitter Lemon får vi uppleva tre avskräckande katastrofjular. Då känns det rätt skönt att ha högtiden på lite avstånd.
Handlingen utspelar sig i tre kök, under tre julfester i följd. Greppet med köket som spelplats är effektivt för att måla upp en krass bild av kameleonten människan, som visar ett ansikte i vardagsrummet och ett annat i köket. Det är där avslöjandena sker och där skymtar människan bakom fasaden.
Till paret Hopcofts skinande vita och fläckfria kök bjuds en väletablerad arkitekt och en bankir med sina respektive. Nervositeten skälver, bjudningen är avgörande för Sidneys (Tobias Almborg) storvulna planer på att bygga varuhus. Den hårt kuvade och städmaniska hustrun Jane (Niki Gunke Stangertz) försöker bemästra situationen med perfektionism.
Julen därpå firas i ett blanksvart kök, hos arkitekten Geoffrey Jackson (Sven Angleflod) och hustrun Eva (Marika Strand). De står på randen till skilsmässa och hon försöker hitta olika sätt att ta sitt liv. Det är tragiskt, naturligtvis, men samtidigt blir allt dråpligt och hysteriskt kul när gästerna missförstår situationen gång på gång.
?Nästa jul? kallar Ayckbourn den sista akten, som blir till en dyster framtidsprognos. Stämningen är dämpad i bankirens iskalla viktorianska villa. Marion ligger i sängen, däckad av drickande och arkitekten saknar numera arbete. Dit kommer paret Hopcroft, uppkomlingarna som nått framgång och därmed omkullkastat de tidigare sociala hierarkierna. Överklassparen dansar nu motvilligt med i den odräglige Sidney Hopcrofts löjliga lekar.
Det nybyggda varuhusets varumärken projiceras på hemmets väggar. Kommersialismen tränger sig på.
I Stina Anckers regi tas svängarna ut och föreställningens drivs allt eftersom mot absurd teater. Den får sin final i ett snabbt spinnande (h)jul som gestaltas med en galet snurrande scen befolkat med personer reducerade till mänskliga spillror.
Under teaterns presskonferens om uppsättningen för en vecka sedan betonades att pjäsens speglar en tid där människan tappat tron på allt utom varumärket.
Men framför allt framstår Gin & Bitter Lemon som en skrattspegel av människan med hennes insmickrande sociala samspel. Vi möter den bräckliga individen och den brackiga.
Med sina 40 år på nacken är pjäsen är rena vintagekomedin - med en rollista som tycks skräddarsydd åt ensemblen som bär föreställningen skickligt tillsammans. Gustaf Appelberg är enastående bra på att växla mellan allvar och humor. Gunnel Samuelsson briljerar och Marika Strand får fram en självmordsbenägen desperation i sin fåordiga Eva. Sven Angleflod får spela mot en tyst roll.
Tobias Almborg gör en darrigt osäker och uppåtslickande företagare, som tar ut sina mindervärdeskomplex på sin hustru, träffande fångad av Niki Gunke Stangertz.
I mångt och mycket får vi oss serverad en studie av okänsliga män. Mycket underhållande och tänkvärd.
