Skrattfest - men stand up passar bättre på puben

Först ut är Adde Malmberg, han presenterar sig som uppvärmare och försöker inleda en konversation med några sent anlända i publiken. Det misslyckas totalt. En som däremot vill ha uppmärksamhet är en man på tredje våningen. Han står upp och diskuterar ivrigt med Adde, men inte heller den konversationen går fram något vidare, så då inser han och alla andra i publiken att i kväll är det bäst att låta komikerna sköta snacket själva.

Efter en kort uppvärmning av den till en början stela Norrköpingspubliken kommer komikerna på rad. Lasse Karlsson, en för mig okänd ståuppare, snackar om läskiga vägmärken och om barns sätt att uttrycka sig. Babben Larsson håller hov om åldersnoja och medeltida lajvare som dröjer sig kvar på Gotland efter medeltidsveckan.
Johan Glans snackar om svårigheterna med att vara skåning i Stockholm och om cybersex med en dyslektisk flickvän. Henrik Schyffert, berör Bert Karlssons sexliv och hur man provar vin på fisförnäma restauranger.
Håkan Jäder snackar om hur det är att ha sysslat med stand up längst av alla - men ändå vara totalt okänd. David Batra, tar upp humoristiska svenska politiker och sin hundskräck. Adde Malmberg snackar om medelåldern och om nya trender. Ann Westin som i blå "lampskärmsklänning" snackar om utseende och mode.
Lennie Norman oroar sig över att bli gammal och hela tiden lyckas skada sig på helt ofarliga saker, som till exempel ett äpple. André Wickström, ytterligare en för mig okänd komiker, jämför Sverige och Finland och hur man verkligen kan göra bort sig vid en pissoar.

Totalt pågår showen nästan två timmar. Skrattas gör det mest hela tiden, men ibland mer och ibland mindre. Personligen skrattade jag mest åt Johan Glans (som bara behöver ställa sig på en scen, hela han är humor), Henrik Schyffert (gammal i gården, med en egen skruvad stil), Ann Westin (stark personlighet som skämtar om det som ligger nära min vardag) och André Wikström (nykomling från Finland med ett underbart kroppsspråk). Men för den delen så fanns det andra som skrattade när jag var tyst. Och det är ju det som är så underbart med humor. Den är individuell, alla har vi våra erfarenheter och upplevelser som gör att vi tar till oss samma ord helt olika.

Skrattfest - men stand up passar bättre på puben

Att gå på stå upp-komik brukar vara förenat med skrålig pubmiljö, en och annan öl och en livlig konversation mellan underhållare och dess publik. När jag slår mig ner i min stol i Louis De Geer är jag lite tveksam. Hur kommer det att funka här?