Skräck med slapstick

Myndigheterna säger att flickan är död, men ett desperat mobilsamtal från stadens kloaker skvallrar om motsatsen. Familjen tvingas fly undan den karantän de satts i efter att ha kommit i kontakt med odjuret, och ger sig ut på jakt.
Det känns svårt att sätta en etikett på "The host". Som rysare följer den visserligen gängse mallar men filmen är berättad i en stil som känns udda med västerländska glasögon, och titt som tätt förvandlas skräcken till en sorts slapstick åtminstone jag finner skrattretande av helt fel anledning.
"The host" hör således inte hemma i den asiatiska skräckväg som sköljt över världen på senare år och har egentligen bara ordet "The" gemensamt med "The ring", "The eye", "The grudge" och deras mer eller mindre lyckade efteröljare. "The host" följer mer i den japanska "Godzilla"-traditionen, och den är åtminstone för mig betydligt mindre intressant.

Information till våra läsare

Skräck med slapstick

Det bor ett odjur i Seoul. I stadens stora flod har gifter som dumpats i vattnet fött ett monster genom mutation, och nu går ingen säker som befinner sig i flodens närhet. När besten slår till första gången tar den med sig familjen Parks yngsta medlem ner i djupet.