Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Skräck i grådaskig vardag

THE GRUDGE
***
Filmstaden

Sarah Michelle Gellar spelar den amerikanska utbytesstudenten Karen i skräckfilmen "The grudge".
FOTO: COLUMBIA TRISTAR

Sarah Michelle Gellar spelar den amerikanska utbytesstudenten Karen i skräckfilmen "The grudge". FOTO: COLUMBIA TRISTAR

Foto:

Kultur och Nöje2005-01-18 06:00
Skräckfilmen har fått en nytändning med idéer från japanska och koreanska filmer. Stilbildaren heter "Ring", många fler exempel kan hittas i våra videobutiker. "The Grudge" är en fräsch variant av spökhusmotivet och därför överser man gärna med många likheter med "Ring" i vad som berättas och hur det berättas. Den som i likhet med mig inte har sett alla andra asiatiska skräckfilmer tycker nog också att båda filmerna är en kreativ omväxling till de senaste årens seriemördarrysare med deras överdrivna blodighet och självironi.
Det handlar om hur spöken i ett japanskt enfamiljshus tar sina offer. Snart vet man att någon dör varje kvart; poängen i Takashi Shimizus film är (precis som i "Alla helgons blodiga natt" och "Alien") är bland annat hur hotet, ångesten, skräcken och spökets chockuppträdande skildras i varje avsnitt. Miljöval, replikföring, minspel, tempo, ljus, färg, kamerans placering och rörelse, musik, dekor och ljud anpassas helt till att fylla bilderna med grådaskig vardag, osäkerhet, ångest, ruvande hot, kusligt mörker och vettlös skräck. Fotostilen är stiliserad realism med blågrått dunkel, skuggiga rum, vindar och trapphus. Och Shimizu har en god stilists öga för hur han ska hålla stilen och variera den på en gång. Han är en född bildberättare, kanske med storverk framför sig.
Spökena, mor och son, mördades av familjefadern. Dödsskräck och raseri håller dem kvar på jorden som olyckliga spöken. Ren hämndlust, antar man, får dem att kompensera sin död genom att slå ihjäl vemsomhelst.
I Europa finner spöken frid efter uppnådd gottgörelse; här är grundidén att vålnader är onda och sprider godtycklig skräck mitt i en välordnad modern storstad. Här saknas hjälten som med stöd av präst eller annan expert stoppar spökerierna. Alla är ondskans offer, t o m polisen står handfallen.
"The Grudge" liksom "Ring" bryter med de detaljrika bilderna av mord och monster i dagens skräckfilm. Spökeffekterna är enkla men mycket medvetet utformade. Som i "Ring" ses spökena gärna som skuggor på suddig videobild eller som spegelbilder. Konstfulla extrapoänger hörs i musiken av Christopher Young, som liknar Pendereckis och Bártoks atonala klanger ("The Shining").
Detta är Shimizus femte variation (efter fyra japanska filmer) på sin egen spökhistoria. I dem har en grundscen i modern rysarfilm, offrets möte med monstret/mördaren/spöket, blivit själva huvudsaken, ett tema som ska varieras (som i musikstycken). Omkastad tidsföljd i händelserna ökar spänningen.
Hollywood har låtit honom med stor frihet göra en engelskspråkig version av sin film. Sådan import av kompetens och idéer har alltid tillfört mycket till bättre amerikansk förströelsefilm.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!