Här i Norrköping finns en hel del uttryck och ord som är sköna, ursprungliga i känslan. Eller finns är väl synd att säga. De flesta sjunker långsamt i glömskans gyttja, de försvinner i takt med dödstalet för alla födda innan fyrtio- femtiotalet. Vi som hade och har närkontakt med denna decimerade grupp av åldringar, vi som en gång i tiden levde nära gubbar och tanter som till och med var födda på artonhundratalet, vi använder de gamla uttrycken mest som något skämtsamt. Helt klart är också att de flesta av deasa äldre färgstarka uttryck var, och i vissa fall fortfarande är, strikt klassbundna - som till exempel detta att säga jag har dammsugat istället för dammsugit. Idag är det inte speciellt många som kör med den där vridna ändelsen, en tynande skara tanter kanske, för gubbarna dammsugade inte förr. Själv säger jag dammsugat för att det är kul, utom då jag glömmer bort mig och använder det så att säga på riktigt, utan att tänka på det.
Jag har en hel del av det gamla språket i mig, fast en bra bit ner i mina inre kulturlager, under mitt vanliga prat. Jag är en bevarare av det ålderdomliga och snoffsigt folkliga.
Förr sa tanterna träd, eller egentligen trä, om krukväxter: Näe vilka fina trän du har! utbrast de när de kom hem på en fika hos en annan tant. Jag har hört min mamma, farmor och mormor säga det hundratals gånger när jag var liten. Nu används det nog inte så särskilt ofta.
Ett annat intressant uttryck är ordet rul. Ordet användes till exempel av min mamma, när hon kom in i mitt rum för att säga godnatt. Då kunde hon få syn på mina kläder i en enda hög på stolen, och halvviskade med en suck: Jaa ja, här ligger kläderna i en rul bara, som vanligt.
Rul stod då för den slarvigt osorterade högen.
Farmor sa också rul, kanske lärde sig mamma det av henne, vad vet jag?
Att kaffet är lankigt, det vill säga klent och blaskigt används inte alls mycket idag. Men jag kör med det. Jag gillar den lilla diskussion som ofta uppstår runt ordet. Trots okunskapen om uttrycket är det rätt många som fattar det ändå. Det hörs ju på lankigt att det handlar om något just blaskigt, klent och andefattigt.
Ordet träligt är intressant. Det används en hel del fortfarande. Jag har hört att uttrycket finns i Värmland också, men jag är osäker om det är så. Många tror att träligt är synonymt med tråkigt, men riktigt så enkelt är det inte. Träligt är nämligen tråkigt with a twist. Uttrycket står mer för besvikelsen över sånt man trodde skulle vara bra eller roligt, men som visade sig vara misslyckat eller trist.
Som en regning midsommarafton som även inkluderade ett fyllegräl. Nä usch fy faan va träligt det blev.
Ofta blir något träligt också efter man har provat det igen, kanske flera gånger, i hopp om att träligheten ska gå över.
Som till exempel porrfilm eller Guns N' Roses.
