Skattjakt med mystuff Nicolas Cage
NATIONAL TREASURE***Filmstaden
Nicolas Cage är till sin fördel som mystuff skattletare i "National Treasure". I bästa Indiana Jones-stil tar han sig fram från infrusna skepp vid polcirkeln till underjordiska skattkammare. FOTO: BUENA VISTA
Foto:
Stirrig blick, yviga gester och replikföring som blandar det maniska och det inåtvända ingår i Cages spelstil. Den fungerar bra i både dramer, komedier och actionhjälteroller, men kan bli onödigt överdriven och manierad, dominera över rollen och sammanhanget. Cage spelar precis likadant här, men har uppmuntrats att behärska sig, att låta den komiska nervositeten och den klipska, mystuffa hjälteandan komma fram osökt, utan överspel. Det blir riktigt lyckat, en charmig och lite nojig idealist som bluffar sig fram för den goda sakens skull. Samma typ som i Snobbar som jobbar och Ocean"s Twelve.
Med sig har han sin själsfrände, en kvinnlig arkivchef, samt ett vitsande datorsnille. Deras skattjakt med konkurrenter och FBI i hasorna går från polcirkeln till platser och byggnader knutna till USA:s äldsta historia. Det handlar om att lösa gåtor, tyda tecken, kunna sin historia och att ta sig ur dödsfällor. Som i Indiana Jones. Det är mycket spänning och humor, lite klädsam självironi och nästan inget våld. Riktigt familjevänligt. Överkvalificerade skådespelare, och ett manus där klichéerna förfinats med elegans av de som skrev Face/Off, ger fart och gemytlig stämning åt pojkboksäventyret.
Kameraesset Caleb Deschanel fotograferar språngmarscher i city med stark rörelseeffekt och sammanstörtande trappor i underjorden med tjusigt ljusdunkel. Snyggt att se, snabbt tempo, tekniskt briljant underhållning; en mycket typisk filmindustriell underhållningsprodukt.
Så jobbar vi med nyheter