Wuthering Heights
Cnema
Regi: Andrea Arnold
I rollerna: Kaya Scodelario, James Howson, Nichola Burley, Shannon Bear, Solomon Glove m fl.
Betyg: 3
Andrea Arnold kan verkligen skapa poesi av verkligheten. Hon tar skit och lera och förvandlar det till konst med sin kamera och sitt bildmanus. Det bevisade hon i ?Fish Tank? som berörde djupt och hela vägen till det innersta inre. När hennes version av ?Wuthering Heights? skulle komma ut var förväntningarna stora. Återigen har hon skapat ett konststycke. Det är kostymdrama så långt man kan komma från Merchant-Ivory. Skitigt under fötterna, skitigt mellan fingrarna, på knogarna, ansikten och själar. Inte ens i tal är människorna i den här byn speciellt artiga eller förfinade. Allt är djuriskt och modern civilisation långt från siktet.
Andrea Arnold har arbetat mycket med närbilder, ibland till filmens styrka och ibland på gränsen till tjatigt. Brutalitet och våld göms i det snokande närgångna kameraarbetet. Även om ?Wuthering Heights? aldrig tidigare varit skildrat så rått så är det precis så den borde vara med tanke på vilken eländessaga den är. Alla kostymdramahistorier hade inte tjänat på att vara så grovkorniga, men ?Wuthering Heights? gör det.
Filmen lägger mycket fokus på huvudkaraktärerna Cathy och Heathcliffs barndom. Det är där den är bäst också, där den berör mest. När familjefadern Earnshaw, som tagit dit föräldralöse Heathcliff, dör förändras bådes hans liv och historiens atmosfär. Berättelsen blir kallare, blodigare, hårdare och hopplösheten sätter sina klor mellan de sprickor som styvbrodern Hindley har skapat.
Andrea Arnolds ?Wuthering Heights? enda styrka är skönheten och filmverket. Som berättelsen har den en lång väg att gå för att bli en sevärd film. Historien är både komprimerat och för lång, lustigt nog. Närbilderna staplas på varandra och andningspauser saknas. Det som filmen vinner i originalitet tappar den i vad som ibland förefaller som glömska av berättelsen till förmån för formen. De tre klapporna i betyget är svaga.
Setareh Yousefi
